Two Worlds in One Mind: oktober 2011

torsdag 6 oktober 2011

Efter regn kommer solsken

Gick i mina tankar och förbannade mig över vädret. Jag har alltid sagt att Sveriges väder gör folk deprimerade medan de som jag har pratat med, som faktiskt varit deppiga, har sagt att det inte har med ljuset att göra. Okej men då kanske jag ska lägga ner att vara arg över regent. Jag börja fundera, som jag ofta gör J hur mycket det påverkar mig. Jag kom på att jag fastna i en ond spiral, regna, tråkigt, jobbigt å vad långt hem jag fick. Blev plötsligt så medveten om hur jag bara drog ner mig själv så jag började ändra tankarna helt. Trodde inte helt på mig själv, men var ändå sådär jobbigt positiv, men vad underbart att de lagat porten som var sönder, vad mysigt det är att komma in när det regnar, härligt med räkningar så jag har något att spendera pengarna på! Plötsligt sprack solen fram. Kom på mig själv tänka på vad läraren sagt under lektionen. Samhällsvetare fokuserar ofta på allt som är dåligt och bör förändras till bättre än att tänka på det som faktiskt redan är bra. Det är ju inte så konstigt för då skulle ju inget förbättras men ibland är kanske förbättringen endast en förändring som inte alltid leder till något positivt. Var glad för det du har.

måndag 3 oktober 2011

Sydney in My Heart

En flashback av året 2010- 2011.. Storstadssemestern

- - So miss where are you heading?

- - Bondi, please!

Äntligen var jag i staden jag älskar. Det hade tagit 30 timmar att nå mitt gamla hem men taxiresan kicka igång adrenalinet och vi for i solen, förbi palmer in i staden Sydney.

Rusningstrafiken gjorde mig inget för jag var så nära nu. Mitt drömmål, mitt hem som jag slitit för hela den svenska sommaren för att nå.. Jag gav extra dricks för humöret var på topp och hoppade ur bilen. Stannade till och bara blickade ut över vattnet, vågorna som mötte stranden och surfarna som for runt.

- Annika!

Där stod min vän och vänta. Omfamning och prat om allt på en gång. Dusch och middag väntade. Mojos, ett tapas ställe med sangria som alltid gör än på topp humör. Vet ej om det är alkoholen eller hela atmosfären som gör att man flyger ut från restaurangen och sedan vidare till Revolvern och dansa.

"White Revoler": Ett uteställe som ser ut som en konstateljé men när man kommer in så öppnas en bar upp om man vrider på en spegel och går in i en ”hemlig” ingång. Dans och fest till benen värkte. Sömnen kom.

Vakna av en våt tunga som slicka mig ansiktet. Hunden Obi var hemma. Snurrig som jag var tog det tid att förstå att jag var tillbaka. Slängde på mig bikini och kläder för att möta mina vänner på cafét och leka med hunden på stranden.

Sydneys frukostar är otroliga. Kaffet och kvalitén på maten är hög, vi sitter ofta i timmar och njuter av att umgås på de charmiga ställena som ofta endast har organiskodlad mat. Människorna är trevliga och öppna, pratar vitt och brett med allt och alla.

Efter timmarna på stranden, surf bad och lek med hunden är huden brun och vinden börjar kommer fram.. Lite frusen går hem och njuter av en kopp te framför en film som vi slumrar in till.

- - Mate! Welcome back!

Jag hoppar till och ser min vän som ger mig en bamsekram och har tagit med sig lite kött att lägga på BBQn, vi slänger på maten och tar en öl. Pratar om allt som har hänt under året.

Jag är hemma. I morgon ska jag träna längts med strandpromenaden och bio på kvällen. Livet är som det ska vara i storstaden Sydney som är så nära till naturen. Nyåret skulle firas och planerna var många. Hur det än blev skulle det bli lyckat för hela staden är i rörelse när klockan slår tolv. Ja detta var mitt besök av mitt gamla hem som jag tänker på än, ett år efter lever jag kvar i gamla minnen. Hör jag ordet "Mate" hoppar jag till och önskar att jag vakna upp i Sydneys Bondi.

Vill man njuta, shoppa och egentligen bara leva precis som man vill så är Sydney målet man ska åka till.

Kanske vi ses igen, Sydney. Lever nu som en student i Sverige och du känns långt borta, men minnena finns kvar!

tirenannika@gmail.com

söndag 2 oktober 2011

Livet efter lyxen

Du har 5 minuter kvar! Jag skriver snabbt in mailadressen, bifogar dokumentet och tryck.. Neej kollar igenom dokumentet igen, 3 minuter kvar.. Darrar. Bokstäverna bara flyter ihop. …NU! Tryckeeeer på ”Skicka”. Håller nästan in knappen.

Nu är det gjort.

Kliver ut från balkongen, ögonen svider nästan efter jag läst och skrivit i 72 timmar. Händerna skakar av kaffet och jag blickar på skärmen som lyser argt mot mig. 14 sidor och 4870 tecken. Hjärnan blir blank för en sekund och jag kommer knappt ihåg ett ord jag skrivit.

Går ut från dörren.

Känns som det går i slowmotion. Känns nästan jobbigt att möta folk efter man har låst in sig.

Konversera?

Nickar till busschaffisen, är på väg till middag med familjen…

Ja och om då vardagslivet är på den här nivån hur ska man då kunna slänga ihop rader på bloggen som verkar spännande?

Det finns alltså en anledning varför jag inte har skrivit på ett tag. Jag har glömt bort hur man bloggar. Jag har försökt skriva men det blir plötsligt massa citat och referenser från böcker i texter. ”Studier visar att..” Neej men det kan jag ju inte säga, och jag får ju inte tycka själv, det säger ju min lärare! ”Marxismen kan jag ju skriva om” fick jag för mig. Nej det är nog inte så intressant ändå.

Kom på mig själv längta till att läsa ”Policyprocessen” idag.

Ja då har men inte ett så spännande liv att blogga om. Ska kanske lägga ner det här med bloggande. Jag började ju när jag hade ett liv, reste till olika storstäder varje dag, åt på fina restauranger och bodde på lyxhotell. Vad hände?

Tar en klunk av mitt bubbelvatten jag fick på matchen.

Fotboll kanske? Men hur kul är det egentligen att läsa om damfotboll? Förlust idag men fortfarande en chans till div 1. Spänning på hög nivå. Nej nu ska jag nog läsa lite och lämna dataskärmen ifred, innan jag börjar citera från vår tränare… För då slutar det illa.