Seriösa människors visioner

Pusselbitar faller plötsligt på plats. Det känns som jag är på rätt väg och nu pratar jag inte om ett vägval vid en skogsstig utan min framtida vägval. Visioner är viktiga för mig. Kunna se mig själv i en situation/jobb eller tillfälle som passar och känns verklig.

Gick på intervju i veckan, hade sökt ett extrajobb att ha vid sidan om mina studier som börjar i höst. Newport, en inredningsbutik i NK med New-England stil (om det säger något) iaf en stil som jag gillar med varm elegans i trä men modern. Som en klassisk båt kan inredas.

Klev in i butiken och möttes av en stressad man med rosa randig skjorta. Han kika på mig över glasögonen och ner på min CV. ”Jaha och vad ska du bli när du blir stor?” småflinade han lite och sa. Jag antog att han syftade på mina breda, spretiga erfarenheter som var uppradade (och då hade jag tagit bort minst 50 % av störjobb som kändes oväsentliga). Blev en aning varm i stolen. Försökte att svara med ett så ärligt svar som möjligt och lyfta upp mina positiva drag i röran.

En timme gick och han frågade ut mig om min historia ungefär som om han försökte dissekera mig med alla slag verktyg. Gick därifrån med ett slags tro om att alla mina erfarenheter gett ett oseriöst intryck på folk. Att bara för jag levt så "mycket" jag kunnat, lever jag inte tillräckligt "lite" för att vara duktig på något specifikt. Vilket förmodligen stämmer i viss mån, men jag ångrar inte mina äventyr. Kände plötsligt en röra i min vardag. Hur ska allt bli med skola, jobb och fotboll?

Visionen var långt bort, ungefär som han stuckit hål på mitt hopp om att jag kan klara att studera seriöst i tre hela år. Luften gick ur som en sprucken ballong. Somnade 22:00..

..och vakande 8:20 dagen efter. Försovit mig. Det var ju moget Annika! Fortfarande trött hann jag till jobbet i inrusande med ”okej jag vet att jag är sist in” min och tid som inte var allt för sen men lagom för att skämmas en smula. Ett sms kom, jag hade fått extra jobbet med start i oktober. Ja! Lagom start till fotbollsäsongen är över och jobbet på FBA är slut, bra att kombinera med studier. Plötsligt kom visionen om att det kommer nog lösa sig och det har ju vart lite av mitt motto.

Planera inför framtiden, lev i nuet, så löser sig det mesta. Det gör ju det, vilken väg man än tar.

Ibland är det gott och bara slappa med pannkakstårta!

På väg..

Min nya vän Hans, lite barnslig får man väll vara.

Vackra Helle lägger bären på plats.

Vilsna Vägar

Efter jag sprungit i cirka 15 minuter kom jag fram till ett vägskäl. Åt ena hållet låg Lida andra pekade åt Paradiset. Utan att reflektera allt för mycket på namnen valde jag mot Lida. Jag sprang vidare och såg en sjö på håll, tänkte att jag hade nog lite koll på var jag var. Fortsätter jag bara fram kommer jag nog runt den och tillbaka till landet. Pappa hade gett mig en karta så jag inte skulle springa vilse..


Juste vilse, jag sprang så djupt i mina tankar att jag plötsligt kom på att jag inte riktigt hade koll på var jag befann mig. Optimist Annika sprang iaf vidare. Tankarna for åt Norge, ofattbar tragedi. Blickade mot sjön, vissa lyckades fly genom att simma ifrån galningen. En kille hade spelat död. Trotts att skotten snudda vid honom, höll han sig blixtstilla. Idioten hade skrattat när han sköt, sparkat på folk för att se att de var döda. Galningen som inte är ett galning för då blir han på något sätt in placerat i ett förstårligt fack. Han måste straffas! Jag höll på att snubbla på en rot. Är jag i Lida än? En kostig stig ledde till ett tomt hus. Oj här kanske jag inte får vara.. Vände och sprang tillbaka en bit. Det är väll aldrig försent att ändra sig. Jo det finns vissa vägval som inte går att radera. Hur kan man välja att bli psykopat? När försvann hans moral och förnufft? Massmördare och förbannelsen själv? Hans ”bok” lockar ju ändå att läsa. Min bror hade laddat ner den och läst till två på natten. ”Nu kommer alla tänka att jag är ett monster.. ”Hade han skrivit. Ja. Bott hos sin mor till 31 år ålder, är det skadligt? Ingen pappa nära, men ändå en bra uppväxt. Usch tänk på annat nu Annika, han är inte värd mina tankar och om boken blir bok vill man ju inte ge honom äran att man läser den. Men ändå..

Vart är jag egentligen? Kom fram till en bilväg. Yes en informationsplats. Jaha den var visst fel sjö jag sprungit vid, hamnat utanför kartan. Tänk vad lite man vet. För mycket semester gör än nog snurrig. Solsting från Spanien kanske ligger kvar. Jag vände. Blev plötsligt törstig. Kroppen kanske inte tål ett marathon efter alla kalas man styrt upp i sommarvärmen. Livet är ändå rätt bra, fatta hur lyckligt lottade man är att kunna springa vilse en dag och ha tid att sedan kunna vända och komma tillbaka till sitt trygga hus. Bada, läsa och äta blåbärspaj. Familjen. Vänner som lever och är glada. Oväntat snabbt gick det att komma hem igen. Mat på bordet och samtal om livet. Present – leva i nuet är bland det vackraste present man kan få. Lite lida leder alltså till mitt paradis, som ligger så nära alla hemskheter.