Two Worlds in One Mind: Kärlekens matematik

Det finns ju inget exakt matematiskt tal på hur man ska skapa en god relation med någon men i de flesta fall tar det lång tid och det vill säga att antalet t = alltså tiden, är oftast är ett högt tal. Matte tycker jag är något otroligt osexigt, relationer behöver ju inte alltid innerhålla något sensuellt, det kan göra vissa mer intressanta och oberäkneliga många gånger. Det kan komma att bli en helt oförståliga lösningar på avbildningar och delmängder i olika familjer och anslag med olika anlag.

Skriver man relationer på Wikipedia kommer det såklart upp en massa matematik, menningar som del mängd av den cartesiska produkten mellan X och Y. Relation mellan två mängder. Men också avbildningar och väl-ordning. Mängd teorin. Vad är menningen med de? De tar mig tillbaka till gymnasiet då jag läste matte B och C och tyckte det var för jäkla tråkigt. Vad ska man med det till egentligen? Nu när jag kollar på de matematiska lösningarna inser jag djupet av talen. Allt i vardagen handlar egentligen om relationer. Kanske inte på samma sätt som i matte C men reflexiviteten av det hela, stämmer delvis.

Många bygger sin lycka på framgång och rikedom men ofta är det socialkompetens och förhållanden som är viktiga och faktiskt svaren till att må bra. Det innebär inte bara att ha en väl-ordning av en rad vänner och vara en del-mängd av en grupp människor, utan att också se deras och sitt egna värde.

Ensam kan vara stark och lycklig med en inre balans och förståelse av självkänsla och hur man kan göra sig själv glad. Det är oftast där det brister för många. Självkännedom, självkänsla, självförtroende, självrespekt.. Alla dessa självtal. Hur ska jag lösa detta? Jag märker hur påverkad jag blir av andra människor. Vissa kan beröra av att bara gå förbi, andra märker man inte ens, fast de stått och pratat i en timme, Hans ögonfärg? Ingen aning. Andras ögon drömmer du dig bort i, sjunker in i en dröm av hav och stränder där bara ni kan ligga och njuta av att höra vindens andetag i vågor som väcker fiskmåsars skratt. Plötslig gillar du romantiskmusik och sjunger i duschen. Sen står ni där och har lovat varandras samtid och framtid. Självtalen blir mindre och svagare. Du är med i Vi och vi ska hålla till döden. Elden ska matas med ved varje dag, mitt bland vardagsrutiner och viktiga samtal.

Måsten kommer upp. Hur du ska vara, du ska lyssna, förstå, vara en bra vän, älskare, mamma/pappa utan många egna val. Tiden blir ett race för att få in alla krav man har på listan, både på sig själv och på sin partner. Vad skulle hända om man skippar de onödiga kraven? Skapar relationer med lite mer frihet. Det går faktiskt att ha vänner att prata om vissa saker om och andra att dela andra talesätt med. Det är ju inte bara plus och minus, det finns ju även gånger och delat. Alla enheter har sina speciella egenskaper och betydelser, men ibland blir det väldigt krångligt när man lägger ihop de i samma beräkning.

Du, gånger jag, minus vi, plus oss, delat med två, dividerat med ett bråktal av dig. Svaret är: Funktionen av en relation mellan två gemener då substanser blir ett negativt tal och avbildningar.

Vällkommen till relationen! Nej nu måste det ju absolut inte vara så, jag önskar mig också en familj med gnabb och kanske en bråkdel av bråk, men mest att kunna känna ett lugn och tillit, du är inte perfekt och inte jag heller, men vardagen går och det är kul att ha det så.

Matte ger mig huvudvärk. Alla dessa uträkningar och att försöka hitta svar, lika bra att bara låta de vara oberäknade. Allt löser sig med tiden ändå och jag kan inte förstå varför jag sitter här och försöker lösa något som egentligen redan är ordnat i sig själv och matte slutade jag ju plugga för längesen. Ibland är det bra att bli påmind om vad värdet är av en riktigt bra relation och inte ta den förgiven som en jobbig ekvation.