Uppdrag: Skratt

Jag kör i natten med P3s musikkryss som hörs från radion, ledtrådar som ska ge mig något svar. Från ”Underbara bar”, efter en kväll av ståuppkomik. Varierande leverans av skratt och tystnad. Varför är skratt så svårt på beställning? Kanske lika svårt som framtvingade känslor. 

Det känns bara inte äkta men ibland har man tur och skrattar så tårar rinner. Tystnade.  Det går bara inte vissa gånger, inte ens att fake garva finns inom mig. Mycket sex var det. Och bajs och kisshumor. Sånt gillar killar nog väldigt mycket. Tjejer tycker nog det är kul men kanske en smula för grovt. 

Varför blir allt roligare och lättsammare på engelska, eller utomlands?

 En kanadensare avslutade showen riktigt bra även om det var hårdsmält så körde han på och lyckades vinna publikens hjärtan. Kändes som många av de andra tänkte för mycket och kände av tystnaden så glasen nästan sprack. 

Min vän Maria var med, hon är hemma i Sverige på besök men har flyttat åt varmare breddgrader. Sol. Ja det hade ju varit något. En gammal hit spelas plötsligt på radion och jag känner för att köra riktigt fort.

Vad är det för ledtrådar egentligen? Det är ju bara för att hålla spänningen uppe och få lyssnare mer nyfiken och allt att verka mer intressant. Tror egentligen det är bättre att bara köra och strunta i allt trams. Finns så mycket bra ställen att köra till men vägen för mig hem. 

Kanadensare pratade om hur svenskar och amerikaner är olika. Säger man till en amerikan att man älskar USA säger de ”Of Course!”. Säger man till en svensk att man gillar Sverige möts man oftast av ”Va? Veerkligen?! Varför?”. Svenskar uppskattar inte vad de har på samma sätt. Medan en amerikan har ego som en elefant. 

Det kanske ändå är bra att vara glad att vägen ”bara” för mig hem. Det är ju här jag valt att vara och det borde jag väll ändå bevara? Är det fel att älska detta svenska trista land som ändå är alldeles, alldeles.. Underbart!

Hjälp!

Jag har verkligen inte varit bra på att uppdatera mig själv. Men tänkte nu när snön har fallit att det är dags. Mest för jag vill berätta min egna önskelista! Den kommer snart.. ;-)

Senaste tiden har varit rätt bra, skola, träning och annat som gör att det känns som vintern kommer knappt hinna komma innan det blir vår. Snart är första terminen avklarad, det har varit båda lätt och svårt och lagom. Även om man inte går i skolan 9 timmar om dygnet så är det ju tänkt att man ska läsa de andra timmarna hemma..

Japp men så gör inte alltid jag, det finns ju så mycket annat kul att hitta på. Börjat träna en heldel och dricka protein shake, då orkar jag träna mer. Okej jag ska ju inte bygga muskler men det är kul att ha mer energi..

Nu har jag fått förfrågan att bli distributör.. Jag är osäker vad jag ska säga.. Jag kanske ska bli buddybuilder  iaf ;-) eller iaf se till så andra ser lite bättre ut till sommaren! Vi får se!

Annars har jag gjort en lista på vad jag önskar mig:

1: Hjälp!
(Tänkte att det går allt åt) Eller det börja med att jag behöver hjälp att få upp en soffa 7 trappor men sen förkorta jag det till endast hjälp för det kan vara annat som också passar in!

2: Krafs
Det bästa i livet är krafs har jag och Lisa kommit fram till. Sådant onödigt pynt förgyller vardagen..

3: Nötknäppare
Köpte massa fina nötter som jag blir arg på varje dag för jag inte kan öppna de!

Allt känns ju lite sent att få till julafton men det är ju bra till nästa jul iaf! I helgen är det peppakakshus-tävling och bak med familjen. Kom gärna med förslag måste ta hem segern känner jag!

Lilly in Lala land

Jag läste någonstans att hjärnan vill utvecklas när man rör på sig och får nya intryck. Alltså går inlärning trögare om man sitter stilla. Det kan ju förklara min skrivkramp hemma i stolen men det känns ju svårt att springa och läsa samtidigt. Får väll hoppas att man "reser" i läsningen och får ny motivation och inspiration av texten i sig, men så var inte mitt fall. 

Efter tre dagars hemtenta var inspirationen låg och jag hade svårt att förstå vad jag själv hade skrivit. Den sista delen av tentan skickade jag in på flygplatsen precis innan jag klev på planet på väg till London. Jag hann flyga i en timme och kände hur jag plötsligt fick lust att skriva igen. Tänk vad rörelse kan göra för hjärnan. Då var det ju tyvärr försent. Tentan var inlämnad men en helg av nöje väntade.

Lilly stod på plats och mötte mig med sin glädje. Kändes overkligt efter två år att se hennes pretty face! Vi tog bilen och for till hennes familjs hus, hennes mamma och pappa + bröder var minst lika glada och trevliga som Lilly själv. Det kändes naturligt att komma in i familjen och träffa vänner och bekanta.

Något jag saknar i Sverige är deras gästvänlighet. Folk kommer och knackar på dörren och inte planerar som i detta land. Funderar om jag ska börja göra det här.. Det är nog inte lika uppskattat.  

Helgen blev galen som den alltid blir med Lilly, lite shopping mest middagar, och mycket alkohol och lite illamående. Bowling och skratt. Tiden flög och plötsligt var jag på flygplatsen igen. Hemma i Sverige men med mer inspiration och gladare. Ny kurs att plugga till och ny energi. Extra kul att komma hem till vännerna och familjen. Speciellt när man fick en ny vän på färden. 

Min nya vän Hans

Fredag

Lördag

Lala in Lala land

Dags att gå hem!

Söndag

Efter regn kommer solsken

Gick i mina tankar och förbannade mig över vädret. Jag har alltid sagt att Sveriges väder gör folk deprimerade medan de som jag har pratat med, som faktiskt varit deppiga, har sagt att det inte har med ljuset att göra. Okej men då kanske jag ska lägga ner att vara arg över regent. Jag börja fundera, som jag ofta gör J hur mycket det påverkar mig. Jag kom på att jag fastna i en ond spiral, regna, tråkigt, jobbigt å vad långt hem jag fick. Blev plötsligt så medveten om hur jag bara drog ner mig själv så jag började ändra tankarna helt. Trodde inte helt på mig själv, men var ändå sådär jobbigt positiv, men vad underbart att de lagat porten som var sönder, vad mysigt det är att komma in när det regnar, härligt med räkningar så jag har något att spendera pengarna på! Plötsligt sprack solen fram. Kom på mig själv tänka på vad läraren sagt under lektionen. Samhällsvetare fokuserar ofta på allt som är dåligt och bör förändras till bättre än att tänka på det som faktiskt redan är bra. Det är ju inte så konstigt för då skulle ju inget förbättras men ibland är kanske förbättringen endast en förändring som inte alltid leder till något positivt. Var glad för det du har. 

Sydney in My Heart

En flashback av året 2010- 2011.. Storstadssemestern

-       - So miss where are you heading?

-       - Bondi, please!

      Äntligen var jag i staden jag älskar. Det hade tagit 30 timmar att nå mitt gamla hem men taxiresan kicka igång adrenalinet och vi for i solen, förbi palmer in i staden Sydney.

     

       Rusningstrafiken gjorde mig inget för jag var så nära nu. Mitt drömmål, mitt hem som jag slitit för hela den svenska sommaren för att nå.. Jag gav extra dricks för humöret var på topp och hoppade ur bilen. Stannade till och bara blickade ut över vattnet, vågorna som mötte stranden och surfarna som for runt.

-       

            - Annika!

Där stod min vän och vänta. Omfamning och prat om allt på en gång. Dusch och middag väntade. Mojos, ett tapas ställe med sangria som alltid gör än på topp humör. Vet ej om det är alkoholen eller hela atmosfären som gör att man flyger ut från restaurangen och sedan vidare till Revolvern och dansa. 

"White Revoler": Ett uteställe som ser ut som en konstateljé men när man kommer in så öppnas en bar  upp om man vrider på en spegel och går in i en ”hemlig” ingång. Dans och fest till benen värkte. Sömnen kom.

Vakna av en våt tunga som slicka mig ansiktet. Hunden Obi var hemma. Snurrig som jag var tog det tid att förstå att jag var tillbaka. Slängde på mig bikini och kläder för att möta mina vänner på cafét och leka med hunden på stranden. 

Sydneys frukostar är otroliga. Kaffet och kvalitén på maten är hög, vi sitter ofta i timmar och njuter av att umgås på de charmiga ställena som ofta endast har organiskodlad mat. Människorna är trevliga och öppna, pratar vitt och brett med allt och alla.

Efter timmarna på stranden, surf bad och lek med hunden är huden brun och vinden börjar kommer fram.. Lite frusen går hem och njuter av en kopp te framför en film som vi slumrar in till.

-       -  Mate! Welcome back! 

      Jag hoppar till och ser min vän som ger mig en bamsekram och har tagit med sig lite kött att lägga på BBQn, vi slänger på maten och tar en öl. Pratar om allt som har hänt under året. 

      Jag är hemma. I morgon ska jag träna längts med strandpromenaden och bio på kvällen. Livet är som det ska vara i storstaden Sydney som är så nära till naturen. Nyåret skulle firas och planerna var många. Hur det än blev skulle det bli lyckat för hela staden är i rörelse när klockan slår tolv. Ja detta var mitt besök av mitt gamla hem som jag tänker på än, ett år efter lever jag kvar i gamla minnen. Hör jag ordet "Mate" hoppar jag till och önskar att jag vakna upp i Sydneys Bondi. 

     

      Vill man njuta, shoppa och egentligen bara leva precis som man vill så är Sydney målet man ska åka till. 

      Kanske vi ses igen, Sydney. Lever nu som en student i Sverige och du känns långt borta, men minnena finns kvar! 

  t    

      tirenannika@gmail.com

Livet efter lyxen

Du har 5 minuter kvar! Jag skriver snabbt in mailadressen, bifogar dokumentet och tryck.. Neej kollar igenom dokumentet igen, 3 minuter kvar.. Darrar. Bokstäverna bara flyter ihop. …NU! Tryckeeeer på ”Skicka”. Håller nästan in knappen.

Nu är det gjort. 

Kliver ut från balkongen, ögonen svider nästan efter jag läst och skrivit i 72 timmar. Händerna skakar av kaffet och jag blickar på skärmen som lyser argt mot mig. 14 sidor och 4870 tecken. Hjärnan blir blank för en sekund och jag kommer knappt ihåg ett ord jag skrivit. 

Går ut från dörren. 

Känns som det går i slowmotion. Känns nästan jobbigt att möta folk efter man har låst in sig. 

Konversera? 

Nickar till busschaffisen, är på väg till middag med familjen… 

Ja och om då vardagslivet är på den här nivån hur ska man då kunna slänga ihop rader på bloggen som verkar spännande?

Det finns alltså en anledning varför jag inte har skrivit på ett tag. Jag har glömt bort hur man bloggar. Jag har försökt skriva men det blir plötsligt massa citat och referenser från böcker i texter. ”Studier visar att..” Neej men det kan jag ju inte säga, och jag får ju inte tycka själv, det säger ju min lärare! ”Marxismen kan jag ju skriva om” fick jag för mig. Nej det är nog inte så intressant ändå.

Kom på mig själv längta till att läsa ”Policyprocessen” idag. 

Ja då har men inte ett så spännande liv att blogga om. Ska kanske lägga ner det här med bloggande. Jag började ju när jag hade ett liv, reste till olika storstäder varje dag, åt på fina restauranger och bodde på lyxhotell. Vad hände?  

Tar en klunk av mitt bubbelvatten jag fick på matchen.

Fotboll kanske? Men hur kul är det egentligen att läsa om damfotboll? Förlust idag men fortfarande en chans till div 1. Spänning på hög nivå. Nej nu ska jag nog läsa lite och lämna dataskärmen ifred, innan jag börjar citera från vår tränare… För då slutar det illa.

Citat från tränaren?

                                   

Tindra skolas tidigt på landet

Från balkongen

Smyg gick på hockey

Man blir ju galen ibland

Mimmi njuter på landet

(A.Tirén 2011:10:02)

Flyktningen som lämna prinsen

Det är med lite vemod jag lämnar mitt jobb och kontoret. Det står numera Bertil på dörren istället. Det var jag som bytte skylt. Konstig känsla när man ger sig av och någon annan ska sitta på ens plats och göra ens sysslor som på något sätt format ens liv, iaf ett tag nu. Nöjd går man vidare till nästa kapitel. Jag är inte längre en FBA:are.

Tar ett steg ut och andas in luften. Jag kan nu planera min egen tid. Studierna är det som ska prioriteras och det känns roligt att läsa. Speciellt när man har tid på sig.



Den här månaden har det blivit stressplugg, vilket leder till att jag snarare räknat på hur många sidor jag har haft kvar, än hur mycket jag egentligen förstod av texten. Tävlar med mig själv, jag hinner nog läsa 50 sidor innan träningen och 70 efter, ögonen svider och jag somnar bums efter 15 lästa sidor (då jag egentligen tänkte på glassen i kylen under 5 av de, tills jag gick och hämta en).



När jag väl är ledig får jag för mig att flytta på badkaret och städa ur hela lägenheten, vill inte plugga när det är stökigt. Den där filmen som jag har på datorn, den verkar ju vara så bra och lärorik kaaasnke ska se den ändå... Bra undanflykter och jag som trodde jag var fokuserad!



Jag har verkligen trivts på mitt jobb och med kollegorna men jag antar att livet går vidare. Det är en lättnad att sluta stressa. Sista dagen och Prinsen själv kommer till jobbet. Han var kanske inte på FHS för just lilla mig men jag låtsas det i min lilla flyktingvärld. Det blev iaf bullar och godis som avtackning + en medalj "I fredens tjänst" Ja jag lämnar i fred medarbetarbetarna. Vi ses nog snart ändå.

Nu ska jag återvända till pluggande, min blogg är tydligen också en undanflykt! Det var ju så länge sedan..



Skärpning!



Tack och hej!

Höst

Hösten kom och jag var redan inställd på det grå regnet. Husen i högdalen ser ju alltid gråa ut men regnet gör att allt ser mer dystert ut men träden ser så otroligt gröna ut! Jag får för mig att allt blir rent. Ny start! Allt som var trött blir friskt och piggt, och nu kan de förnyas.

Biokvällar, kaffe, mysiga tröjor, gå runt i skogen på landet i gummistövlar och kanske göra en brasa. Spelkvällar! Jag ser ändå fram emot hösten med lite spänning. Jag vet att jag kommer tycka det är föör trååkigt. Sätter på Santana "Just feel better" och jag känner ny inspiration. Doften av nytvättat. Jag kan med gott samvete kolla på filmer, ligga och läsa böcker tills jag glömt att hela dagen har gått. Kanske blir det weekendresa till Irland eller  London när fotbollen är över och helgerna blir mer fria.

Vi leder fortfarande div 2 och med chans att vinna och kvala till div 1. Möter Enskede i helgen, min och så många andras modersklubb, halva Stuvsta växte ju upp på Enskede IP. Det är nu det gäller.

Landskapen igår gjorde mig målsugen. Det ser ju så enkelt ut. Källström är en av mina favoriter i landslaget, inte bara för att han är vänsterfotad, han verkar så snäll och har ett grymt skott.

Jag har nu fått äran att slappna av mitt i veckan. Ett lugn, en joggingtur och en tvättmaskin som anlänt senare, har halva dagen redan gått, snart tid för att träffa vänner och nu har regnet tillslut slutat att ösa ned.. Det klarnar upp.

Bra dag!

Frihet?

Friheten var det ja..


Demokrati, frihet och politik, handlar mitt seminarium om. Ordet frihet snurrar runt i mitt huvud medan jag springer mellan jobbet, skolan och jobbintervjuer.

Har nämligen friheten att välja, så nu har jag tagit på mig för mycket och jobbar 100% parallellt med 100% plugg + jobbintervjuer, som aldrig verkar ta slut!

Tur att studier och jobb ligger nära varandra, inte bara som ämne men också fysiskt. Jobbintervjuerna är för ett heltidsjobb på en advokatbyrå. Om det går vägen får jag sluta upp med plugget och fokusera på det i stället, eller vill jag det? Alla dessa fria val.

Lunchen har bestått av mackor framför datorn eller i böckerna med choklad och kaffe. Plötsligt är jag beroende av sockerkickar för att hålla tempot uppe. Hinner hem och rusar till fotbollen, som jag tyckte flöt på bra, tills igår, när vi förlora borta. Långt borta också, Norrköping som tog hela dagen att åka till. Laddat hela helgen men inte hjälpte det.. Nog om det för jag hinner inte älta gammalt groll.

Frihet var det ja..

Är jag fri?

Frågan slog mig, när jag sprang mellan ärenden och önskade att jag hade minst 5 händer. Alltid tycks jag bära runt för mycket saker. Jag har ändå valt det här livet. Jag sätter ribban av min egen frihet. Samtidigt hinner jag klaga och bli irriterad. Tycker att folk kräver för mycket av stressade mig, varför går alla så låååångsaaamt.

Blickar snabbt tillbaka på livet i Sydney och kommer på att jag var lika ”fri” då och hade fullt upp. Gillar jag det? Ja, jag älskar ju att ha många bollar i luften men det är en fin linje mellan roligstress till irritationsstress. Det slår över när jag märker att jag sagt nej till mina vänner som frågat om vi kan ses tre gånger på raken och inte tvättat på en månad.

Jag gick och köpte tvättmaskin. Nu ska jag hålla balansen på den positiva sidan. Vill att vänner ska fortsätta fråga fast jag slagit bort de lite för snabbt, innan lektionen börjat.

Plugg var det ja, vilken frihet! Plötsligt fick jag en ganska lugn vecka och jag kan nog känna mig lite fri, hinna läsa på morgonen och gå till skolan i lugn takt utan svett och skoskav. Jobbet åker på planeringsdagar och jag kan njuta av att planera min egen studietid.

Jag är ju så fri som jag bara kan bli men för otålig och rastlös för att ta vara på den.

Jobbcoaching!

Fredagen är här och jobbet känns som en hobby!

Vill bara berätta om en grej som startar i september!

Nu är det sista chansen att delta. StagePool gör coachningen på uppdrag ifrån arbetsförmedlingen, så är du inskriven där, eller kan vara det så kan du få denna utbildning helt kostnadsfritt!

Under utbildningen får deltagaren en ”verktygslåda” som du kan använda dig av för att proaktivt arbeta för att få fortsatta uppdrag. Våra coacher kommer alla från kultur- och nöjesbranschen, så som SVT, näringslivet, musikal och artist Sverige och kan ge konkreta tips och förutsättningar för hur du kan arbeta för att nå dit du vill.


Coachningen sker i Stockholm. Är du intresserad eller vill veta mer så kontakta Andrea Berglund på; andrea.berglund@stagepool.com Telefon: 08-5888 49 74 http://www.stagepool.se/coaching

Inga Kläder

Dessa underbara materiella saker som kläder, skor, mössor, kepsar, hattar, väskor. Ytligheter som bara döljer eller framhäver våra hudar. Jag blir ibland lite för exalterad vid shopping. Vill inte verkar ytlig men det är jag tydligen. Nej men det är något speciellt när man hittar en ny stil och ett plagg som förgyller dagen. Mitt val av kläder bestämmer min sinnesstämning under dagen och jag kan förstå varför kostym är ett måste på många kontor. Har man en strikt förklädnad så blir man liksom lite professionell i sin framton. Smartare? Knappast, men plötsligt pratar jag om börsen och analytiska tankar om växthuseffekten. Fast det skönaste är ändå att vara naken, svårt att snacka ekonomi då.


Symboler som t.ex. hattar sänder ut ett budskap, jag är cool. Sure.. or not. Jo ibland funkar det tydligen. Ibland kan attiraljer se för fjantiga ut men det kan vara så roligt att klä ut sig bara för dagen. Ridtjej, rocktyp, hip hoper, lantis tjej.

Redan som barn älskade jag kläder. Mamma hängde upp min kläder på elementet så de var varma på morgonen under vintern. Absolut skulle jag klä på mig allt själv. Mamma fick vänta, självklart var vi sist in till dagiset fast det låg i samma port. Jag kan själv. Tydligen, men det var inte alltid lätt att välja.

Nu står jag igen för olika val, inte klädval men livsval. Två universitet att välja mellan, med liknade utbildning, kanske ett nytt jobb -X fingers crossed X-! Var på lunch intervju och vi klicka på något sätt, hon var glad med energi som sprudla, blev sugen och intresserad samtidigt skjuter jag på studierna åter igen. Svårt det där, hade ju inte ens sökt jobbet men nu kom lunchen till mig på silverfat. Man blir ju suktad! Pengar lockar, så jag kan pynta min kropp som en julgran igen, men kommer jag utvecklas? Jobbet verkar ju ändå väldigt givande, Advokatbyrå med internutbildning och, som det verkar, stimulans men mycket jobb.

Utbildning, har ändå saknat pluggande. Läst böcker hela sommaren och njutit av att ta in ny ”fakta”, vill lära mig något nytt men det är ju alltid kul när man får välja faktumen helt själv och inte har tenta på det senare.

På måndag ska jag iaf gå till ett av universiteten och nu måste jag bestämma mig vilket. Lika ivrig som jag är vid en shoppingtur känns det som jag kommer komma hem med för mycket nytt på måndag, ångest och med förhoppning om att det ska passa mig perfekt utan att jag ha testat det innan.

Bruno och the girls



Ida och Rock Tirre

Mössa på jobbet, verkar man seriös då?



Ja vi är så glada



Niklas fick ragg med kepan iaf

Krätis Simon kör hatt på mösa, That´s Cooool

 
 

Ska det här vara lantistjejen?

Under the Bridge

Musik som skapar broa mellan minnen och nutiden, påverkar humöret och ger mitt tomma huvud ett lugn när tankarna inte orkar sätta egna ord på känslor och sinnesstämning. Får en flashback av när jag satt på flyget på väg från mitt Australien och gjorde allt för att förtränga en ångest, spänning och rädsla. Spelade Bob Marley tills min hjärna var tvättad av ”Don´t worry, no woman (?) no cry, could you be love” Allt blev en dvala av någon slags ”rökig” sinnestämning. Kom ändå ner med ett lugn trotts en skakig landning. Förväntan och glädje över att möta min pappa som, så många andra gånger, stod där med öppen famn.

Nutid – inte samma förvirring men har samma beroende av att spela sånger som ger mig olika känslor, inspirerar eller eskalerar till ren energi i kroppen. Pappa står på något sätt kvar med öppna armar men vid min sida. Vi ses kanske inte så ofta som vi vill, men för dialoger, skapar vägar mellan bloggar och sms, små meddelanden som olika sångverser som spelas upp i vardagen, hissmusik eller rock? Ibland uppmuntrande ord, vanliga vardagshälsningar men även dystra känslor från olika besked som inte går att förtränga med musik.

Deppiga sånger kan ju komma som något slags slag i huvudet, ”Hör jag en vers till kommer jag falla ihop och gråta mitt på gatan!” Ett minne som blivit förträngt kom upp. Sen kommer sådana där lagom deppiga melodier som "Under the Bridge" som är gjort av ren ångest men gör att man faktisk njuter av lite melankoli i vardagen. Pitbull är inte alltid favoriten i hjärnverkstaden men roligt på fest. Sånger som ”Jump” med Van Halen ger ju minnen som gör att man skrattar till på tuben till jobbet. Blir nog mest ledsen när jag känner att det inte finns någon musik för mig just nu, allt är bara samma skit! Börja söka frenetiskt efter något nytt som en ny dörr som bara måste öppnas för att få in ljus i vardagens gråa höst som bankar å bankar. Fan låt mig vara sol en dag till. Låt Pitbull tillfredställa mig som han gör en så där tanklös dag.

Sen spelas Leonard Cohen, mammas älskling, i mitt huvud svingar pappa mig runt i vals, då jag blundar och njuter "AJ Aj aj aj Take That Waltz". Trotts att allt är förändrat nu och jag nog är lite för stor för att min käre far ska kunna svänga runt mig över marken, så njuter jag av minnet och minnen är ibland bäst att ha kvar som minnen, oftast blir ju historien bättre i huvudet än själva händelsen var på riktigt.

Bästa är ändå när man känner att man just nu byggt nya broar, den här sången kommer bli just den här stunden och redan nu vet jag vilka ljuva spår som lagts. De kommer ligga där tills de suddas ut och spelas sönder. De kommer aldrig gå iväg eller lämna mig. Det är det alldra bästa med musik är att det kan tas med till ett annat land och ta mig runt jorden på en sekund, stängas av och sättas på utan att någon bryr sig om vad det betyder för mig och hur jag känner, frihet i alla lägen men ändå alltid ett stöd i alla olika slags humör.

 Min musik will never be a Beast of Burden..

Bra sång det där!

Socialt Oberoende

På vägen till jobbet möter jag en hemlös, han står med en smutsig lång kappa, en utsträckt hand och luktar gammal öl. Smälter nästan in i T-baneväggen. Jag mår illa när jag kollar på honom. Tycker synd om honom, och går förbi, precis som de andra dagarna jag sett honom. Kanske i morgon, tänker jag för mig själv.


Går vidare förbi Sibyllan. Kommer på att jag glömde min matlåda hemma. Där sitter en väldigt tjock tjej och väntar på att tjorren ska öppna. Går vidare. Mat, är det något slags beroende tro? Vid Lindex som snart ska öppna, står en vacker klump av barnvagnar och mammor. Alla med gamla Lindex plastpåsar redo att återanvändas, eller kanske ska de lämna tillbaka något. Förmodligen ska de shoppa loss på REAN av barnkläder. Barnen har alla randiga mössor och namnskylt på sina vagnar. Kanske är jag avundsjuk. Barn är säker kul att ha. Kanske man ska skaffa sig en sådan. Det verkar ju inne nu. Går in på Drottning Kristinasväg och där sitter byggarbetarna och röker. Det kanske bara är något socialt, inte alls beroendeframkallande.


Alltid tänkt att jag har lätt för att fastna i något, rökning, spel, mat, sprit, shopping.. Vad vart det tillslut? Kom på att jag är för lätt uttråkad för att göra samma sak. Eller? Suttit och spelat Alfapet (Wordfeud) hela veckan, efter en sommar, fylld med fest och shopping, ett normalt liv, alla andra gör ju också det så…

Alla andra, så typiskt mig att man skyller på DE. Jag var tvungen att köpa de här conversen för alla andra har ju ett par, eller innan alla andra har detta par.. Sverige, det gäller att ligga först och allt blir så extremt. Vi är ju lagom, men det är ju i en flock av extremister. Vi ska vara bäst på de mesta, ha roligast och dricka fett, ha världens roligaste liv med bilder på facebook och resor.

Jag är där, jag spelar wordfeud och är med i svängen, shit va hippt. Jag kan nästan inte sluta pilla på min mobil numera. Socialt eller beroende? Here we go again! Måste man bestämma sig? Kan nog vara både och. Jo men det är ju illa. Vill ju klara mig utan mitt spel ett par dagar.

Där dog mitt batteri, Fan hur ska den här dagen gå? Fortsätter gå mot jobbet. Kliver in och hälsar på receptionisten som nästan maniskt ser på film dagarna i enda, varvandes med rökning och snus. Kliver upp och in i rummet. Det första jag gör är att sätter på datorn för att försöka ladda ner mitt favvo spel. Gissa vilket? (WF). Förlorar? Det kan väll hända.. Blir varm när jag inser att spelet inte går att ladda ner. Okej dags att vara lite social på fejan kanske…

Frukt eller jobb åt folket?

”Jaha nu efter 15 år får vi inte vara kvar, nedskärning och jag har ett år kvar till pensionen. Men här sitter ni och äter frukt och dricker kaffe”


Jag hoppar till framför datorn där jag suttit drömmande ensam och tittar ned på min kopp med kallt kaffe i. Kollar upp igen på städaren som står framför mig.

”Jaha, vad trist. Vad ska du göra nu da?”

”Sjukskriva mig! Staten tror de sparar pengar men egentligen kostar vi mer som arbetslösa, bidrag och sjukkassan är där vi får pengar, istället för att göra vårt jobb och hjälpa samhället ”

”Ja men tycker du vi ska ta bort bidragen då? Tänk på de som verkligen är sjuka..”

”Nej men de är fy fan dumma, ny kaffemaskin är viktig men vårt jobb! Kaffet kostar flera tusen om året och det betalar staten.”

Tar en klunk av mitt kalla kaffe och nickar medstämmande.

”Jaa du, det är inte lätt.” Stänger ner min facebook sida lite smidigt så han inte ska se hur ”hårt” jag jobbar.

”Ska jag torka golvet under dig?”

Vet inte om jag ska säga ja eller nej för att han ska må bättre. ”Ja om du har lust” Går bort och låtsas gör ett ärende.

”Jag ska också sluta, så du är inte ensam” Säger jag som någon slags uppmuntran.

”Jaha, tråkigt fröken! Då ses vi inte mer men ta hand om dig”

”Ja. Du med!”

Återgår till mitt googlande och inser att jag sitter på mitt jobb och helt ärligt sitter av timmar för att få pengar, för här finns inte mycket att göra.

 Pengar, allt handlar om pengar. Bidrag som utnyttjas. Cancersjuka ska efter en viss tid återgå till arbete fast de är sjuka men tillräckligt ”friska” för att jobba. Hur lätt är det att hitta ett jobb om man är dömd till döden? Och att klara den mentala stressen av att jobba. Vem vill anställa en som har ett år kvar till pensionen? Anser sig själv då vara sjuk istället och får bidrag.

Nedskärning. Snarare avskalning. Skalar bort det dåliga i tro om att det fina mogna ska växa sig större och blomma i all evighet. Men nu sitter vi här i våra smutsiga kontor dricker kaffe och äter frukt och slänger frukt för vi har inte tillräckligt med anställda här för att frukten ska ta slut…

Dialoger mellan världar

-Yo!

(A) - Lennart! (Smeknamn för min käre vän Linnea som bor i Austarlien)



(L) - Hej hjartat! Hur mar du? Du ar saknad. THE ONE THAT RAN AWAY! hehe

(A) - Saknar dig också! Ja jag kom vilse tror jag.

(L) - Vad hander kvinna? Sorry att jag e en pissbaj pa att halla kontakt


(A) - haha ingen fara


(L) - LIVET KOMMER I VAGEN. Ush


(A) - Ja det blev nog så..



Ibland känns det overkligt hur saker händer, hur hamna jag här? Lämnade ju utan att veta att jag skulle fastna här. Har knappt pratat med vissa vänner som trodde jag skulle vara borta i två veckor men nu sex månader senare pratar vi med varandra via facebook.

Hör hemma i Sverige och det känns bra men bävar inför hösten. Helgen gav mig min behövliga dos av bad och sol. Idag är man tillbaka på kontoret, 1 augusti.

Fredagen började med att pappa hämta mig för att rädda mig från storstaden som kvävde mina porer. Behövde komma bort kände jag. Springtur runt skogsjön med pappa som visade vägen. 7 eller 8 km senare hoppade vi vattnet med svalkande njutning och i varma morgonrockar satt vi och njöt av solnedgången. Rödvin, vattenmelon och skinka smakade väl och kändes förtjänat, Marianne hade laddad upp och bjöd på god middag.

Lördagen blev oväntat rolig med poolparty och vattenpolo. Satt och njöt i solen och lyssna på musik. Sen förvandlades jag någonstans till hiphoppare och gled runt i keps och hoody tröja. Trivdes rätt bra. Word!

Söndagen fick jag saker gjorda efter en dag på söder med brunch och promenad. Mina kläder fick då ett bad eftersom tvättstugan är total blockerad, tyckte jag att det var en smart idé med handtvätt. Söndagsångesten kröp på och då kommer minnen upp från Australien.

- Tänk om jag sprang vid Bondi beach nu och inte Högdalens betongkvarter.

- Annika du har det hur bra som helst! Din familj nära, vänner, fotboll ett jobb och skola, du har badat hela helgen nu får du väll ge dig.

- Ja men ändå.

- Men ändå vadå? Sluta upp att tycka synd om dig själv när du inte har något att klaga över.


- Ja det stämmer nog, har det ju bra, kan iaf njuta här och mina vänner är ju här nu. Det är vinter i Aus, vad skulle jag dit och göra..



- Gör något nyttigt nu och sluta upp med dina bittra fasoner.


Blev iaf väldigt effektiv tillslut, städade, tvättade, joggade, gjorde 5 matlådor och sorterade ut garderoben.


Så blev det med den helgen och ikväll börjar fotbollen igen. Nu är det mindre på spontana påhitt. Dags att låta livet komma i vägen igen.

Seriösa människors visioner

Pusselbitar faller plötsligt på plats. Det känns som jag är på rätt väg och nu pratar jag inte om ett vägval vid en skogsstig utan min framtida vägval. Visioner är viktiga för mig. Kunna se mig själv i en situation/jobb eller tillfälle som passar och känns verklig.

Gick på intervju i veckan, hade sökt ett extrajobb att ha vid sidan om mina studier som börjar i höst. Newport, en inredningsbutik i NK med New-England stil (om det säger något) iaf en stil som jag gillar med varm elegans i trä men modern. Som en klassisk båt kan inredas.

Klev in i butiken och möttes av en stressad man med rosa randig skjorta. Han kika på mig över glasögonen och ner på min CV. ”Jaha och vad ska du bli när du blir stor?” småflinade han lite och sa. Jag antog att han syftade på mina breda, spretiga erfarenheter som var uppradade (och då hade jag tagit bort minst 50 % av störjobb som kändes oväsentliga). Blev en aning varm i stolen. Försökte att svara med ett så ärligt svar som möjligt och lyfta upp mina positiva drag i röran.

En timme gick och han frågade ut mig om min historia ungefär som om han försökte dissekera mig med alla slag verktyg. Gick därifrån med ett slags tro om att alla mina erfarenheter gett ett oseriöst intryck på folk. Att bara för jag levt så "mycket" jag kunnat, lever jag inte tillräckligt "lite" för att vara duktig på något specifikt. Vilket förmodligen stämmer i viss mån, men jag ångrar inte mina äventyr. Kände plötsligt en röra i min vardag. Hur ska allt bli med skola, jobb och fotboll?

Visionen var långt bort, ungefär som han stuckit hål på mitt hopp om att jag kan klara att studera seriöst i tre hela år. Luften gick ur som en sprucken ballong. Somnade 22:00..

..och vakande 8:20 dagen efter. Försovit mig. Det var ju moget Annika! Fortfarande trött hann jag till jobbet i inrusande med ”okej jag vet att jag är sist in” min och tid som inte var allt för sen men lagom för att skämmas en smula. Ett sms kom, jag hade fått extra jobbet med start i oktober. Ja! Lagom start till fotbollsäsongen är över och jobbet på FBA är slut, bra att kombinera med studier. Plötsligt kom visionen om att det kommer nog lösa sig och det har ju vart lite av mitt motto.

Planera inför framtiden, lev i nuet, så löser sig det mesta. Det gör ju det, vilken väg man än tar.

Ibland är det gott och bara slappa med pannkakstårta!

På väg..

Min nya vän Hans, lite barnslig får man väll vara.

Vackra Helle lägger bären på plats.

Vilsna Vägar

Efter jag sprungit i cirka 15 minuter kom jag fram till ett vägskäl. Åt ena hållet låg Lida andra pekade åt Paradiset. Utan att reflektera allt för mycket på namnen valde jag mot Lida. Jag sprang vidare och såg en sjö på håll, tänkte att jag hade nog lite koll på var jag var. Fortsätter jag bara fram kommer jag nog runt den och tillbaka till landet. Pappa hade gett mig en karta så jag inte skulle springa vilse..


Juste vilse, jag sprang så djupt i mina tankar att jag plötsligt kom på att jag inte riktigt hade koll på var jag befann mig. Optimist Annika sprang iaf vidare. Tankarna for åt Norge, ofattbar tragedi. Blickade mot sjön, vissa lyckades fly genom att simma ifrån galningen. En kille hade spelat död. Trotts att skotten snudda vid honom, höll han sig blixtstilla. Idioten hade skrattat när han sköt, sparkat på folk för att se att de var döda. Galningen som inte är ett galning för då blir han på något sätt in placerat i ett förstårligt fack. Han måste straffas! Jag höll på att snubbla på en rot. Är jag i Lida än? En kostig stig ledde till ett tomt hus. Oj här kanske jag inte får vara.. Vände och sprang tillbaka en bit. Det är väll aldrig försent att ändra sig. Jo det finns vissa vägval som inte går att radera. Hur kan man välja att bli psykopat? När försvann hans moral och förnufft? Massmördare och förbannelsen själv? Hans ”bok” lockar ju ändå att läsa. Min bror hade laddat ner den och läst till två på natten. ”Nu kommer alla tänka att jag är ett monster.. ”Hade han skrivit. Ja. Bott hos sin mor till 31 år ålder, är det skadligt? Ingen pappa nära, men ändå en bra uppväxt. Usch tänk på annat nu Annika, han är inte värd mina tankar och om boken blir bok vill man ju inte ge honom äran att man läser den. Men ändå..

Vart är jag egentligen? Kom fram till en bilväg. Yes en informationsplats. Jaha den var visst fel sjö jag sprungit vid, hamnat utanför kartan. Tänk vad lite man vet. För mycket semester gör än nog snurrig. Solsting från Spanien kanske ligger kvar. Jag vände. Blev plötsligt törstig. Kroppen kanske inte tål ett marathon efter alla kalas man styrt upp i sommarvärmen. Livet är ändå rätt bra, fatta hur lyckligt lottade man är att kunna springa vilse en dag och ha tid att sedan kunna vända och komma tillbaka till sitt trygga hus. Bada, läsa och äta blåbärspaj. Familjen. Vänner som lever och är glada. Oväntat snabbt gick det att komma hem igen. Mat på bordet och samtal om livet. Present – leva i nuet är bland det vackraste present man kan få. Lite lida leder alltså till mitt paradis, som ligger så nära alla hemskheter.

Mental träning

Ännu en tid har gått och jag har haft många tankar att skriva ett inlägg men tankarna har samlats och tiden runnit iväg. Hjärnan har gått på högvarv för att komma ihåg allt som ska hinnas med innan semestern. Flängt runt lite, bara i Sverige denna gång, på jobbresa och bortamatcher. Snart får jag tid att känna efter och kanske kommer jag till och med att komma ihåg mina pryttlar som jag lämnar lite här och var och får tid att fokusera på mig själv och allt bra som jag gör.


Det är faktiskt så att vi igenomsnitt tänker 65 000 tankar per dag och 95 % av dem är tankar från igår, förra veckan eller liknande. Snacka om gamla nyheter. Eftersom hjärnan är en muskel och en mjukvara är det viktigt att hålla igång tankarna och utmana den med ny gymnastik. Jag känner inte att jag precis tänjer på mina synapsmuskler men hårddisken är nog ganska full efter allt som har och ska anordnas.

Jag har blivit lite av en festanordnare med många bollar i luften eftersom fotbollen rullar på som vanligt har jag varit tvungen att verkligen planera in när varje detalj ska inhandlas eller styras upp. Jobbfesten som är avklarad vart lyckad och nu väntas Midsommar, lekar och mat. Snart är sista matchen spelad för säsongen och det kommer kännas både skönt och tomt, men det blir nog fotboll i Spanien på stranden i alla fall.

Fotbollen har tagit mycket tid nästan så jag började fundera om jag verkligen spelade med mitt hjärta. Dubbla matcher varje helg har gett många blåmärken och ibland känslan av att vilja ge upp. Plötsligt vände det och så gick det riktigt bra och kändes roligt, speciellt när man får beröm och uppskattning från tränaren. Hoppet, som faktiskt har en egen del i hjärnan, har på något sätt vuxit tillbaka.

Jag har försökt träna hjärnan, tänka positivt och slappna av när det funnits tid. Knepen fungerar och jag spelar med hela hjärtat igen. Konstigt det där att man säger att känslan sitter i hjärtat. Hjärtat är den kroppsdelen som faktiskt inte har några nervceller och alltså inte så mycket känsel som man kan tro.

Hjärnan är däremot, är beroende av rörelse för att skapa nya hjärnceller, därför mår man så bra av att träna och röra på sig. Du kan faktiskt också styra dina känslor med olika tankar. Eftersom hjärnan inte skiljer på vilka tankar som är sanna eller falska utan endast lagrar information kan du vända humör och attityd till saker genom att lura hjärnan.

Ler du späns muskler som skickar ut signaler till hjärnan som säger att du är glad. Det gäller även om du ”falsk” ler. Nu kanske det känns lite fjantigt att gå runt och le på låtsas men det fungerar oftast. Klart man måste få må dåligt ibland och inte gå runt och smila hela tiden men efter sol kommer regn och tydligen kan det växla snabbt.


Likaså om du tänker/säger att du är bra på något tar hjärnan in det, även om du själv egentligen inte tro på det du säger. Det som är lätt att glömma är att det är lika lätt att få hjärnan att tro på det negativa, så tänker du på hur du missade målchansen 20 gånger under en dag så tror hjärnan att du faktiskt har missat 20 gånger, inge självförtroende lyft det inte. Så kom ihåg allt bra du har gjort och allt bra du vill ha gjort så löser allt sig till slut.

Konsten att leva lagom

Utmattad, åt jag sakta en middag min kropp längtat efter. Fotbollsmatcher har en tendens att ladda ur mig så mycket att jag knappt orkar lyfta maten till munnen efteråt. Jag åt min Sushi och njöt av att inte göra någonting.

Låg i badet med musik men egentligen så var det skönare när huvudet sjönk ner under vattnet och det blev helt tyst. Sommarkväll, en ledig dag väntade men den här var underbart, jag kunde vila med gott samvete.


Vi hade tagit en poäng och jag lyckades slå in ett mål. 1-1 blev det mot Salem, som var ett rutinerat lag mot oss som hade ganska många 96:or inlånade och jag såklart, ungtuppen själv. 10 år äldre än mina medspelare men 10 år yngre än motståndarna. Kände mig pigg i benen och ville springa järnet trotts sen tillställning kvällen innan.


Då var vi hos Lisa och åt och drack men jag höll mig i schack. Det blev en rolig blandning av människor och samtalsämnen och slutade med brasa i öppenspis. Livet är för härligt på sommaren, så härligt att jag ofta glömmer bort att varva ner och bara vara sådär lagom energisk.


Jag sprang på tomgång precis innan långhelgen med nationaldag. Ville fånga sekunderar och hade varken tid eller vilja att vila men hälsan gav bakslag. Kände mig svag och snorig, dags att landa igen.


Kan ofta leva på adrenalin, speciellt under sommarens sol och bad. Får hejda mig själv ibland och bara slå mig ner å att finna ro, lagom är rätt bra må ni tro. Energin i mig går inte att stoppa, men sen kommer sådana dagar då avkoppling känns som lyx och jag vill bara vara, länge.


Denna helg var rätt lyxig, med blandning av vila och jippon. Jag fick åka fyrhjuling, jag gick på konsert, lekte lekar, tog cykelturer, åt långa frukostar å låg och drog i sängen. Avslutade helgen med mys på Djurgården på Nationaldagen med Hanna och Prinsen själv som satt ett bord bakom oss.


Känns kungligt att få leva med mina nära och kära - Ett glatt besked från pappa gör mig lugn idag igen.


Sverigematch och träning väntar nu och det är dags att tagga till igen,


Fast bara lagom..

Frukost är bäst!

Heja Hammarby

Dags att bada tyckte Paxi

Jag och Julia på Magic System

Drömmer

Avkoppling

Lisa leken

Magic System = Dans hela natten

Den här kan jag köra :)