Färdens alla öden

Tårarna brände i ögonen och jag hade en obekväm känsla i magen. Jag satt och vänta i Rom, Italien på flyget till Tunisien. Stigit upp klockan fyra och plockat upp en Metro där det stod med svarta rubriker, om kriget i Lybien och nu skulle jag anlända på krigsgränsen, bara några 100 meter i från. Kanske var det därför jag hade tokiga tankar om att detta kanske skulle bl min sista resa någonsin. Chefen sa några uppiggande fraser som "Don't worry there is no police left, just armé on the streets" "exactly!" "thats whats worries me!" han skulle inte möta mig heller utan skicka en bil och lämna mig ensam, över natten, på båten. "Honestly, I don't feel safe!"

Går på flyget i alla fall. Jag och massa fulla män reser, med råa morötter som måltid (det enda jag faktiskt är allergisk mot). Landar och känner mig lite lugnare när limotaxin står utanför. Vi åker genom Tunisnatten, det är nästan tomt överallt. Chafören säger plötsligt "Accidento!" jag kollar till höger ser en mosad bil med en man som blir utburen på bår. Vi fortsätter glida fram, arabisk musik hörs från radion och jag tittar framåt. Ser plötsligt två militärer med kåpister som står och blockerar gatan. De stoppar oss, kollar in mot mig. Men vi är fria och fortsätter åka. Pga mina protester får jag också ett rum på lyxhotellet och somnar snabbt efter en timmes catch up med chefen och ingenjören.

Tidigt var det dags att ta båten genom krigszonen för att nå Italien. Anländer till båten med en fin mercha. Jag öppnar dörren och ser en militär hellikopter glida över oss. Polisen kommer runt oss och vill ha pengar. Terry, vår livvakt och kommer fram till mig, "Hey mate! How is it going?" En bred rasslig Wales dialekt hörs. Hans snälla ögon gör mig lugn mig och det känns verkligen tryggt att ha honom och hans vän Shawn med, som båda är SAS soldater.Terry hade en dålig magkänsla och tycker vi ska röra oss så fort som möjligt..

14 timmar lång båtfärd. Jag hinner må illa, vara rädd för väder och militärer, bli kry, bli lugn, sova, ordna lite mat och framför allt lyssna på Terrys och Shawns historier om kriget i Irak och Afganistan.
Det är ändå något som är otroligt härligt med att vara på sjön. Du stänger av allt annat, drömmer dig bort i horisonter, ibland är vi helt tysta, ibland snackar vi på i flera timmar eller så dunkar hela båten av musik.

Vi lägger an sent och kliver äntligen av. Känner att magen vänds rätt igen. Capri! En av Italien öar som har kvar sin fina kultur och vackra natur, med berg och citronträd.

Söndagen blev njutning, shopping, lång promenad, glass, pasta å vin. Men också tvätt av båten, Chris gillar att åka med en ren båt fast den blir saltig direkt. Vi hjälptes alla åt och det var rikitigt roligt i solen, lite vattenkrig och jag fick styra med Shawn och Terry, vilket kändes extra bra! :)

Vi lämnar Capri tre på morgonen dagen efter. Hann inte betala kontoret för får extra natt och har inte heller "gått genom tullen" Polisen bara stirra på oss när vi försökte förklara. "Domani (i morgon bitti), alla barcha (båten går till) Vareggio, clear costums" Vi försökte med alla språk förklara men icke fick vi nån stämpel i våra pass. Vi for alltså lite illigalt men med tro om lite tur.. Icke! Polisen syns när vi åkt en bra bit. Min kära chef börjar såklart ljuga innan Polisen ens har sagt något. "Vi kommer direkt från Tunisien, la ankar.. osv" Jag orkar inte ens lyssna.. Efter 40 min väntan och förklaringar fick vi iaf fortsätta åka och jag föröker ringa marinan i Capri pronto och förklara varför vi drog utan betald räkning..

Vareiggio i sikte. Lyxbåtarna guppar runt oss och vi lyckas glida in smidigt. Jag styr och ställer med Terry ännu en gång om hur de ska sätta repen och fendrar. Vi närmar oss marinan där folk stirrar. Jag slänger linan sätter fast den på winchen som vanligt och trycker på knappen som ska dra in hela båten. Plötsligt fastnar knappen och båten bara fortsätter dras innåt. Chris skriker "What the fuck is pulling us back!" Av ren panik försöker jag få loss linan från winchen och fastnar ett varv mellan den diameter tjocka linan och winchen.. Jag stirar på handen som på bara några sekunder hunnit bli blå, blodig och fingrarna pekar åt fel håll. Jag stannar ändå tills jag ser att Terry lyckas få stopp på båten. Springer in, sprutar vatten över handen och hela mig. "Are you alright?" Säger Chris och jag bara stampar i golvet av smärta. "No! Get me to the hospital!" Han ser plötsligt handen och börjar skrika " Paul get the fuck in here" Terry märker vad som hänt tar ut mig, solen skriker men jag är tyst, mår illa, törstig och är plötsligt nära att svimma. Två painkillers senare leer jag och skojar. Men Terry tror de behöver sys. Marinans sjuksköterska springer ombord tittar på mig. "Mama mia! "you don´t scream?!" "Have to go hospitale" "Quattro men? One, strong woman!" Jag ler och hon, jag och Terry far iväg i hennes BMW. Jag är tyst men de skojar och får mig att må bra.. Efter röntgen, gips och klicka ben på plats, som gav otrolig smärta, är det dags att återvända till båten. Sjuksköterskan kramar om mig, får reda på vid middagen att hennes far äger hela marinan och Chris som gett henne ynka 25 dollar i drix. Vi skrattar, det finns många fina fiskar i vattnet, jag säger då det!

Resan hem var meck och krångel med biljett och flyg. Men vi hann ändå se på en båt mellan in checkningen och utresan. Här ska inga sekunder slösas! Jag lämna de tvärt i London och vi vinka hej då. Mobilen ringer och samtal från Sverige. "Hej jag ville bara informera om att Folke Bernadotte är väldigt intresserade att anställa dig" Jag hoppar till! Vad roligt nytt jobb, men ändå så kändes det lite tråkigt att lämna mina äventyr. Antar att min hand är ett tecken på att jag ska varva ner och mina föräldrars bemötande på Arlanda värmde, med tårar. Äntligen kan jag slappna av..

Hej då värld två!

Sista dagen på Si följdes med intervju på annat uppdrag. Jag hade inte fått svar än men var ändå så uppe i varv efter samtalet att jag kanske gjorde något lite förhastat.. Intervjun som pågick i en timma med två chefer stirrandes mot mig. Ja det var verkligen heta stolen. Varm och upprymd skutta jag ut efter en timmas grillning. Jag slängde i väg ett samtal till Aus, Denise. Fick då reda på vad min aus chef hade planerat. "Annika ska inom snar framtid till Italien" Pulsen börja slå, "men jag som har fotboll, vänner och nytt hem" tänkte jag högt. ville inte lämna familjen igen hela sommaren.. Av ren reflex slängde jag iväg ett sms om att jag inte är redo att att fara, det gör för ont att lämna nära och kära som ärlig förklaring.
Inget svar.
Jag insåg precis att jag sagt upp mig utan att vara säker på fall jag fått jobbet eller ej! Typiskt mig att slänga mig ut på djupt vatten! Mitt i allt var flytten klar och jag kände att jag för en stund kunde slappna av mellan match å träning. Då kom samtalet jag hade fruktat. Min chef. Eller ex kanske jag ska kalla det! Hans namn lyste på mobben ojoj tänkte jag innan jag svara. "Annika" hör jag i lureen. "so you can't go?" jag svarar lite bortledande men får tillslut fram att jag vill stanna. Oväntat trevligt svar får jag tillbaka men med en sista tjänst att utföra. Åka till Italien hämta registrationen från min vän Barbara och efter det lämna det i Tunisien. Deal! "can you go now?"
Om en timma?" äh nej! men i morgon!" Okej det blev ingen konsert som jag planerat med Hanna. För nu sitter jag på arlanda och far ännu en gång iväg till min andra värld.

Sex laxar i en rask takt

Stirrar på en skärm, försöker att förstå varför Solsidan inte vill slås på! Får nästan panik, TVn bara lyser blå. Efter en hel dag på Ikea, och som jag har snurrat runt i kungenskurva, så känner jag mig allt annat en adlig. Efter allt som jag har släpat på, var det bara att slå på Solsidan och njuta, det enda jag ville. Börjar slå, bokstavligen, på den nya TVn i stället..

Sex laxar försvann snabbt i vimlet av andra människor, lika galna som jag, av att bränna pengar. Rena hysterin, vagnar krockar som på rutin. Mitt i all röj ligger en man och sover på sovrumsavdelningen, djupt. Skönt, Åsa som är bakis tycker också att prova sängar är bra idé medan jag, som inte kom ut på lördagen, ville vidare till lampavdelningen. Lyckades handla av mig min tokighet, lampa, matta, ljus.. Lugn och glad över allt som blivit gjort, kom jag hem för att påbörja min inredningskväll alla Abba. Det var då solen gick ner och Tv:n bråkade med mig, men den ska jag få pli på, utan våld, i veckan.


Veckan ja, den som redan är smockad av träningar. Sex dagar av sju, ska jag vara aktiv, enligt planen. På planen också för den delen, för nu är det fotbollsträning och mera matcher. Lördags matchen blev orättvist oavgjord när vi spendera 80 min på deras planhalva! Anyway, fys idag igen! Ack så stark jag blir men då orkar jag kanske lyfta upp min säng till sjundevåningen och få njuta av min dyra blåa skärm in real life och utnyttja mina laxar som jag bränt!

Våta vårkänslor

Idag är en fredag, inte fredag den 13de, men efter att jag snooZzat minst 10 gånger, med försök att faktiskt stänga av alarmet, somna om och bara strunta i jobbet, gick jag upp. Gnisslat tänder som en idisslande kossa. Känns som någon slagit mig på käften. Huvudvärk, men det är fredag så en smula glädje finns i mig.


Frukostdags! Kokar vatten till teet, inge knäckebröd idag, med mina ömma gaddar blir det yoghurt. Jag lägger i en vitamin-C, i ett glas, om ett hopp att det kan hjälpa min stackars lilla hjärna. Lyckas självklart hälla i det skållheta vattnet i mitt vitaminusglas, märkte det endast för att det bubbla så in i bomben. Jaha - Here we go again, Abba tabba på sin topp, av ren impuls och trötthet trodde jag att jag kanske kunde dricka det iaf. Smaka mindre gott så alla vet, lite för brännande för min smak.

Kliver ut i sjö-landet Sverige. Pölarna gör så det är rena Mission Impossible att kliva till T-banan. Jag försöker att leka Jesus och gå på vatten men det gick inte denna dag heller. Ja en härlig början med blöta tassar.

Dagen i all ära har ljusnat och solen är framme. Jag blickar ut över vattnet, Slussen, slottet. Snart sista dagen. Lite tråkigt när jag trivs så bra, blivit varm i kläderna, eller kanske ska säga som min bror, på arbetsintervjun, varm i skorna. Usch det stämmer ju också..

Slussen

Men att det är blött visar ju att våren är på väg, vi ska börja lira riktigt fotboll, ja det är sant, äntligen får vi ge oss ut på IPn och känna på bollen och sluta upp med de här fys-fasonerna. Fys-träningen har nämligen gett mig skavsår i rumpan, så många situps lyckas vi med, jag är väll den enda som lyckas med det, där med. Man kan ju inte vara bra på allt, även om det skulle vara min egen fredag den 13de, så är det lördag i morgon och det är ju ännu en dag att försöka vakna till, för då är det match!

Jag vet det känns fjantigt att använda solbrillor men det ger sån vårkänsla!

Konstig konst?

Vit helg

En fint till höger och så rulla bollen in i mål! Yes, jag var så lycklig och i samma stund vakna jag..

Det var bara en dröm, förlusten i Västerås igår, ligger väll kvar och gnyr inom mig. Jag vaknar ändå glad och hoppar upp för idag ska målas och shoppa.
Efter en snabb shoppingrunda är bilen full med prylar.

Jag slänger målarfärg på väggen. Det är bara att sätta igång att kladda. Vitt, vitt, vitt! En skvätt hit och en skvätt dit, hår och lår, allt blev vitt denna dag.. Helt plötsligt ser jag solen gå ner, då kom jag på att jag glömt att äta, det är bara att köra på tänkte jag lite skakig för allt rullande, kanske borde träna armar mer..  Öppna kylen där jag ställt in en cola zero och en flaska vin, av en ren slump egentligen, jag tog med de kvällen innan till Pumba, min kära vän, men det blev te och snack, så låg de kvar i väskan oöppnade. Alltså en vit helg på många sätt. Jag som inte druckit cola på länge blev iaf påverkad av den och orkade svepa färg en liten stund till..                                            

 

Solsidan från Högdalen

Sen blev det dubbel middag hos pappa och Marianne, mys med Tindra och Solsidan. Var så hungrig att jag fick två olika maträtter. Ja, vad mer kan man önska sig! Fredagen var också lyckad med återsende av gamla vänner på Tirres 25 års gos, men jo kanske en sak finns på önskelistan; att jag får fortsätta på mitt jobb som har gått flytande än så länge. Känns naturligt att gå dit nu och kollegorna är trevliga! Jag kan ju bara hoppas men det ser inte lika ljust ut, som mina väggar..

Nu är det dags att bada bort mitt färgade hår!

Puss o kram på den vita dan