Uppdrag: Skratt

Jag kör i natten med P3s musikkryss som hörs från radion, ledtrådar som ska ge mig något svar. Från ”Underbara bar”, efter en kväll av ståuppkomik. Varierande leverans av skratt och tystnad. Varför är skratt så svårt på beställning? Kanske lika svårt som framtvingade känslor. 

Det känns bara inte äkta men ibland har man tur och skrattar så tårar rinner. Tystnade.  Det går bara inte vissa gånger, inte ens att fake garva finns inom mig. Mycket sex var det. Och bajs och kisshumor. Sånt gillar killar nog väldigt mycket. Tjejer tycker nog det är kul men kanske en smula för grovt. 

Varför blir allt roligare och lättsammare på engelska, eller utomlands?

 En kanadensare avslutade showen riktigt bra även om det var hårdsmält så körde han på och lyckades vinna publikens hjärtan. Kändes som många av de andra tänkte för mycket och kände av tystnaden så glasen nästan sprack. 

Min vän Maria var med, hon är hemma i Sverige på besök men har flyttat åt varmare breddgrader. Sol. Ja det hade ju varit något. En gammal hit spelas plötsligt på radion och jag känner för att köra riktigt fort.

Vad är det för ledtrådar egentligen? Det är ju bara för att hålla spänningen uppe och få lyssnare mer nyfiken och allt att verka mer intressant. Tror egentligen det är bättre att bara köra och strunta i allt trams. Finns så mycket bra ställen att köra till men vägen för mig hem. 

Kanadensare pratade om hur svenskar och amerikaner är olika. Säger man till en amerikan att man älskar USA säger de ”Of Course!”. Säger man till en svensk att man gillar Sverige möts man oftast av ”Va? Veerkligen?! Varför?”. Svenskar uppskattar inte vad de har på samma sätt. Medan en amerikan har ego som en elefant. 

Det kanske ändå är bra att vara glad att vägen ”bara” för mig hem. Det är ju här jag valt att vara och det borde jag väll ändå bevara? Är det fel att älska detta svenska trista land som ändå är alldeles, alldeles.. Underbart!

Hjälp!

Jag har verkligen inte varit bra på att uppdatera mig själv. Men tänkte nu när snön har fallit att det är dags. Mest för jag vill berätta min egna önskelista! Den kommer snart.. ;-)

Senaste tiden har varit rätt bra, skola, träning och annat som gör att det känns som vintern kommer knappt hinna komma innan det blir vår. Snart är första terminen avklarad, det har varit båda lätt och svårt och lagom. Även om man inte går i skolan 9 timmar om dygnet så är det ju tänkt att man ska läsa de andra timmarna hemma..

Japp men så gör inte alltid jag, det finns ju så mycket annat kul att hitta på. Börjat träna en heldel och dricka protein shake, då orkar jag träna mer. Okej jag ska ju inte bygga muskler men det är kul att ha mer energi..

Nu har jag fått förfrågan att bli distributör.. Jag är osäker vad jag ska säga.. Jag kanske ska bli buddybuilder  iaf ;-) eller iaf se till så andra ser lite bättre ut till sommaren! Vi får se!

Annars har jag gjort en lista på vad jag önskar mig:

1: Hjälp!
(Tänkte att det går allt åt) Eller det börja med att jag behöver hjälp att få upp en soffa 7 trappor men sen förkorta jag det till endast hjälp för det kan vara annat som också passar in!

2: Krafs
Det bästa i livet är krafs har jag och Lisa kommit fram till. Sådant onödigt pynt förgyller vardagen..

3: Nötknäppare
Köpte massa fina nötter som jag blir arg på varje dag för jag inte kan öppna de!

Allt känns ju lite sent att få till julafton men det är ju bra till nästa jul iaf! I helgen är det peppakakshus-tävling och bak med familjen. Kom gärna med förslag måste ta hem segern känner jag!

Lilly in Lala land

Jag läste någonstans att hjärnan vill utvecklas när man rör på sig och får nya intryck. Alltså går inlärning trögare om man sitter stilla. Det kan ju förklara min skrivkramp hemma i stolen men det känns ju svårt att springa och läsa samtidigt. Får väll hoppas att man "reser" i läsningen och får ny motivation och inspiration av texten i sig, men så var inte mitt fall. 

Efter tre dagars hemtenta var inspirationen låg och jag hade svårt att förstå vad jag själv hade skrivit. Den sista delen av tentan skickade jag in på flygplatsen precis innan jag klev på planet på väg till London. Jag hann flyga i en timme och kände hur jag plötsligt fick lust att skriva igen. Tänk vad rörelse kan göra för hjärnan. Då var det ju tyvärr försent. Tentan var inlämnad men en helg av nöje väntade.

Lilly stod på plats och mötte mig med sin glädje. Kändes overkligt efter två år att se hennes pretty face! Vi tog bilen och for till hennes familjs hus, hennes mamma och pappa + bröder var minst lika glada och trevliga som Lilly själv. Det kändes naturligt att komma in i familjen och träffa vänner och bekanta.

Något jag saknar i Sverige är deras gästvänlighet. Folk kommer och knackar på dörren och inte planerar som i detta land. Funderar om jag ska börja göra det här.. Det är nog inte lika uppskattat.  

Helgen blev galen som den alltid blir med Lilly, lite shopping mest middagar, och mycket alkohol och lite illamående. Bowling och skratt. Tiden flög och plötsligt var jag på flygplatsen igen. Hemma i Sverige men med mer inspiration och gladare. Ny kurs att plugga till och ny energi. Extra kul att komma hem till vännerna och familjen. Speciellt när man fick en ny vän på färden. 

Min nya vän Hans

Fredag

Lördag

Lala in Lala land

Dags att gå hem!

Söndag

Efter regn kommer solsken

Gick i mina tankar och förbannade mig över vädret. Jag har alltid sagt att Sveriges väder gör folk deprimerade medan de som jag har pratat med, som faktiskt varit deppiga, har sagt att det inte har med ljuset att göra. Okej men då kanske jag ska lägga ner att vara arg över regent. Jag börja fundera, som jag ofta gör J hur mycket det påverkar mig. Jag kom på att jag fastna i en ond spiral, regna, tråkigt, jobbigt å vad långt hem jag fick. Blev plötsligt så medveten om hur jag bara drog ner mig själv så jag började ändra tankarna helt. Trodde inte helt på mig själv, men var ändå sådär jobbigt positiv, men vad underbart att de lagat porten som var sönder, vad mysigt det är att komma in när det regnar, härligt med räkningar så jag har något att spendera pengarna på! Plötsligt sprack solen fram. Kom på mig själv tänka på vad läraren sagt under lektionen. Samhällsvetare fokuserar ofta på allt som är dåligt och bör förändras till bättre än att tänka på det som faktiskt redan är bra. Det är ju inte så konstigt för då skulle ju inget förbättras men ibland är kanske förbättringen endast en förändring som inte alltid leder till något positivt. Var glad för det du har. 

Sydney in My Heart

En flashback av året 2010- 2011.. Storstadssemestern

-       - So miss where are you heading?

-       - Bondi, please!

      Äntligen var jag i staden jag älskar. Det hade tagit 30 timmar att nå mitt gamla hem men taxiresan kicka igång adrenalinet och vi for i solen, förbi palmer in i staden Sydney.

     

       Rusningstrafiken gjorde mig inget för jag var så nära nu. Mitt drömmål, mitt hem som jag slitit för hela den svenska sommaren för att nå.. Jag gav extra dricks för humöret var på topp och hoppade ur bilen. Stannade till och bara blickade ut över vattnet, vågorna som mötte stranden och surfarna som for runt.

-       

            - Annika!

Där stod min vän och vänta. Omfamning och prat om allt på en gång. Dusch och middag väntade. Mojos, ett tapas ställe med sangria som alltid gör än på topp humör. Vet ej om det är alkoholen eller hela atmosfären som gör att man flyger ut från restaurangen och sedan vidare till Revolvern och dansa. 

"White Revoler": Ett uteställe som ser ut som en konstateljé men när man kommer in så öppnas en bar  upp om man vrider på en spegel och går in i en ”hemlig” ingång. Dans och fest till benen värkte. Sömnen kom.

Vakna av en våt tunga som slicka mig ansiktet. Hunden Obi var hemma. Snurrig som jag var tog det tid att förstå att jag var tillbaka. Slängde på mig bikini och kläder för att möta mina vänner på cafét och leka med hunden på stranden. 

Sydneys frukostar är otroliga. Kaffet och kvalitén på maten är hög, vi sitter ofta i timmar och njuter av att umgås på de charmiga ställena som ofta endast har organiskodlad mat. Människorna är trevliga och öppna, pratar vitt och brett med allt och alla.

Efter timmarna på stranden, surf bad och lek med hunden är huden brun och vinden börjar kommer fram.. Lite frusen går hem och njuter av en kopp te framför en film som vi slumrar in till.

-       -  Mate! Welcome back! 

      Jag hoppar till och ser min vän som ger mig en bamsekram och har tagit med sig lite kött att lägga på BBQn, vi slänger på maten och tar en öl. Pratar om allt som har hänt under året. 

      Jag är hemma. I morgon ska jag träna längts med strandpromenaden och bio på kvällen. Livet är som det ska vara i storstaden Sydney som är så nära till naturen. Nyåret skulle firas och planerna var många. Hur det än blev skulle det bli lyckat för hela staden är i rörelse när klockan slår tolv. Ja detta var mitt besök av mitt gamla hem som jag tänker på än, ett år efter lever jag kvar i gamla minnen. Hör jag ordet "Mate" hoppar jag till och önskar att jag vakna upp i Sydneys Bondi. 

     

      Vill man njuta, shoppa och egentligen bara leva precis som man vill så är Sydney målet man ska åka till. 

      Kanske vi ses igen, Sydney. Lever nu som en student i Sverige och du känns långt borta, men minnena finns kvar! 

  t    

      tirenannika@gmail.com

Livet efter lyxen

Du har 5 minuter kvar! Jag skriver snabbt in mailadressen, bifogar dokumentet och tryck.. Neej kollar igenom dokumentet igen, 3 minuter kvar.. Darrar. Bokstäverna bara flyter ihop. …NU! Tryckeeeer på ”Skicka”. Håller nästan in knappen.

Nu är det gjort. 

Kliver ut från balkongen, ögonen svider nästan efter jag läst och skrivit i 72 timmar. Händerna skakar av kaffet och jag blickar på skärmen som lyser argt mot mig. 14 sidor och 4870 tecken. Hjärnan blir blank för en sekund och jag kommer knappt ihåg ett ord jag skrivit. 

Går ut från dörren. 

Känns som det går i slowmotion. Känns nästan jobbigt att möta folk efter man har låst in sig. 

Konversera? 

Nickar till busschaffisen, är på väg till middag med familjen… 

Ja och om då vardagslivet är på den här nivån hur ska man då kunna slänga ihop rader på bloggen som verkar spännande?

Det finns alltså en anledning varför jag inte har skrivit på ett tag. Jag har glömt bort hur man bloggar. Jag har försökt skriva men det blir plötsligt massa citat och referenser från böcker i texter. ”Studier visar att..” Neej men det kan jag ju inte säga, och jag får ju inte tycka själv, det säger ju min lärare! ”Marxismen kan jag ju skriva om” fick jag för mig. Nej det är nog inte så intressant ändå.

Kom på mig själv längta till att läsa ”Policyprocessen” idag. 

Ja då har men inte ett så spännande liv att blogga om. Ska kanske lägga ner det här med bloggande. Jag började ju när jag hade ett liv, reste till olika storstäder varje dag, åt på fina restauranger och bodde på lyxhotell. Vad hände?  

Tar en klunk av mitt bubbelvatten jag fick på matchen.

Fotboll kanske? Men hur kul är det egentligen att läsa om damfotboll? Förlust idag men fortfarande en chans till div 1. Spänning på hög nivå. Nej nu ska jag nog läsa lite och lämna dataskärmen ifred, innan jag börjar citera från vår tränare… För då slutar det illa.

Citat från tränaren?

                                   

Tindra skolas tidigt på landet

Från balkongen

Smyg gick på hockey

Man blir ju galen ibland

Mimmi njuter på landet

(A.Tirén 2011:10:02)

Flyktningen som lämna prinsen

Det är med lite vemod jag lämnar mitt jobb och kontoret. Det står numera Bertil på dörren istället. Det var jag som bytte skylt. Konstig känsla när man ger sig av och någon annan ska sitta på ens plats och göra ens sysslor som på något sätt format ens liv, iaf ett tag nu. Nöjd går man vidare till nästa kapitel. Jag är inte längre en FBA:are.

Tar ett steg ut och andas in luften. Jag kan nu planera min egen tid. Studierna är det som ska prioriteras och det känns roligt att läsa. Speciellt när man har tid på sig.



Den här månaden har det blivit stressplugg, vilket leder till att jag snarare räknat på hur många sidor jag har haft kvar, än hur mycket jag egentligen förstod av texten. Tävlar med mig själv, jag hinner nog läsa 50 sidor innan träningen och 70 efter, ögonen svider och jag somnar bums efter 15 lästa sidor (då jag egentligen tänkte på glassen i kylen under 5 av de, tills jag gick och hämta en).



När jag väl är ledig får jag för mig att flytta på badkaret och städa ur hela lägenheten, vill inte plugga när det är stökigt. Den där filmen som jag har på datorn, den verkar ju vara så bra och lärorik kaaasnke ska se den ändå... Bra undanflykter och jag som trodde jag var fokuserad!



Jag har verkligen trivts på mitt jobb och med kollegorna men jag antar att livet går vidare. Det är en lättnad att sluta stressa. Sista dagen och Prinsen själv kommer till jobbet. Han var kanske inte på FHS för just lilla mig men jag låtsas det i min lilla flyktingvärld. Det blev iaf bullar och godis som avtackning + en medalj "I fredens tjänst" Ja jag lämnar i fred medarbetarbetarna. Vi ses nog snart ändå.

Nu ska jag återvända till pluggande, min blogg är tydligen också en undanflykt! Det var ju så länge sedan..



Skärpning!



Tack och hej!