Annika Tirén



torsdag 24 juni 2010

Sill Abba al Dente!

Livorno

Milano


Hemma




Mangusto 108 RAM






Livorno






Elba



Portofino




Jag och Alex, vår ingenjör







Jag och TweeBee i Milano




Färjan till Piambino



Om du fick välja ditt öde vad skulle du önska? Lycka, kärlek, familj, kunskap, rikedom, inspiration, utveckling. Ja det är väll det jag försöker nå och strävar efter som ett barn (eller jag) sucktar efter godis.. Ibland kan en middag med vänner och familj vara värd mer än all rikedom i världen. Men efter maten finns det alltid disk som ska diskas och en ny vardag i morgon. En konstant planering av framtiden som aldrig nås..



En dag, första turen med nya båten som snart ska ta oss till Kroatien. Pengarna brinner i händerna på Chris, shopping hela dagen. Jag ser in i lyxvardagen, av någon anledning är familjen ofta ett hett samtalsämne vid våra middagar, men runt bordet sitter främlingar och alla pratar olika språk. Vi försöker hitta trådar som håller oss samman, små grodorna äter nog pasta al dente..



Lutande tornet i Pisa





Italien har verkligen varit en upplevelse, blivit ett nytt hem i allt flängande mellan möten och länder. Milano i helgen, Pisa igår. Vad är det egentligen för dag? Känns som jag springer ett marathon där den som spänderar mest pengar vinner. Min vardag handlar verkligen om att leva i nueet, vackra hotell hoppar jag runt i, Morgan Freeman glider förbi, hinner knappt reagera för helt plötsligt skulle båten ut. Bara tanken kostar 20 000 dollar, inredningen ska vara perfekt, nytt, nytt, nytt, in och ut transporter mellan länder för att få det exclusivaste lakan. Vem bryr sig egentligen? Snart når vi Kroatien och en efterlängtad vardag närmar sig med dagsturer till stränder, middagar och disk. Denise kommer och jag kan andas svenskt igen.




Känner en tacksamhet att för varje kväll se ännu en underbar solnedgång, springa och hoppa ner i havet eller poolen. Vattnet runt mig, är som sillen på midsommarbordet. Ett måste för att fullborda en lyckad kväll! Jag njuter och leer fö jag vet att vänner och familj är med mig och stöttar i alla väder.. Men ibland finns det inget som slår en svensk midsommar kväll med snaps och en stor hög av disk..






Glad midsommar!





// Abbas sill














tisdag 15 juni 2010

Meet Me Halfway

När jag reser runt och ser nya platser, blir ofta minnen tydligare. Jag ser in i ögonblick som lika snabbt försvann.. Dofter av mat, parfymer eller regn kryper in och ger mig gåshud. Jag drömmer mig bort att för några minuter. VM visas på TVn i färjan som för oss tillbaka till Elba, där den nya båten är. Fotbolls matcher jag annars skulle sett tillsammans med familj och vänner, hemma i soffan med mammas hemlagade mat. En saknad väcks till liv som jag inte hunnit känna pga nya intryck. Jag har egentligen haft en helt underbar vecka med många skratt och otroliga upplevelser. Jag, Twee (den amerikanska tjejen) Chris, hans vän Dimitri har varit på road trip till Milano, sett Nice, varit ute på middagar, möten och kommit varandra nära, trotts olikheter.

Vi är; en australienare, Chris, som älskar prylar, havet, paddlar kajak så ofta han kan och alltid energisk, kan vara pga att han trycker i sig godis! Dedikerar sitt liv att shoppa och göra ärenden åt Paul i mer än 10 år. För många bollar i luften.

En svensk (jag) vill se fotboll, springer och badar när jag kan med energi och lugn samtidgt försöker organisera Chris shopping hysteri och pauls krav. Försöker se till att äta nyttigt men godisvanor smittar tydligen! Försöker få Chris bollar i mål men ofta sker det på övertid..

En ryss som är rak på sak, känslokall men trevlig på sitt sätt, han har iaf alltid rätt, enligt honom.. springer i röda speedos (!) känd Bondi ikon, eller vad ska man kalla honom när han har ett utomhusgym som är döpt Dimitris Office, hyr ut lägenheter åt backpackers, lite som motsatta Robbin Hodd, men trotts allt en snäll person..

Sist och minst, en amerikan,Twee, som tycker hon är störst och viktigast. Hennes intresse är mest att se fin ut, inge sport intresse men tycker om att tyda drömmar och på något sätt har vi äntligen kommit i balans med varann..

Vi alla har blivit vänner under dessa dagar som varit fylda med åsikter, kartläsning, tidpassning, ljuva hotell, matfrossa, träning och sist men inte minst jobb iaf för mig och Chris.. Nu är vi snart påväg mot Kroatien för att kunna få ta över båten, väldigt komplicerat att köpa båt, tro mig..

Paul, huvudpersonen, har många krav men hans personlighet är härlig, han och jag har våra intern skämt och varje gång han ser mig sjunger han mitt namn Annnnniiika ååh Annnika, leer och är otroligt varm. Han lever i nueet och planerar framtiden, resor och pengar has i överflöd, då tid för avkoppling knappt excistera, men hans minne är skarpt med båda fötterna på jorden.. En karaktär som tjänat miljader och knappt kan stava sitt namn men pga hans bemötade av människor och med en stark vilja, vunnit många hjärtan och strider.. Resan fortsätter, pengar spenderas och jag är mitt i denna blandning av dofter, minnen och intryck. Vart ska detta sluta?

onsdag 9 juni 2010

The movie of world 2

Jag vaknar av en knackning på dörren.. Vart är jag igen? Juste Italien, tittar ut på stranden hoppar i bikinin och möter Chris, min chef, vi springer några turer i mjuksanden för att bränna all mat vi trycker i oss på kvällarna, inte bara huvudrätt här inte.. Dagarna har gått fort men ändå känns det som månader har flygit förbi. Hunnit se Florence, Barcelona, Elba och Mallorca på en vecka. Middagar på fina resturanger, dagarna är jag med på möten, båtköp och båt turer för sol och bad.. Hinner ändå inte tänka alla gånger hur lyckligt lottad jag är, jag måste se till att det bästa är på schemat, bäst hotell, tider hålls och fina resturanger är redo. Fick åka med i privat jetplanet och "köra" lite, tydligen navigerar man sig mest genom att trycka in siffror. Nu är vi i mallorca igen, skjussade Paul till flygplatsen, jag måste veta vart allt ligger, ibland är det stressigare än man tror, nu är Sushi på ingång. Självklart saknar jag närheten från familj och vänner men alla här är otroligt snälla och jag stoppar huvudet i vattnet för att fylla alla tomrum.. Känns som jag lever i en film! Men inte filmen om mitt liv, overklig och med dåliga skådespelare!

Livets andedräckt är i solens ljus och livets hand i vinden

Nu är det båtkörkort och kurs om säkerhet som närmar sig, förstår inte att jag får betalt för det här. Jobb närmar sig men varje dag är sig olik! En tjej från USA är med mig, mer prinsessa kan jag kalla henne, jag väntar tills hon får känna hur det känns att jobba mer ordentligt för redan nu klagar hon.. Vi går ihopp än så länge, men ger man henne ett lillfingret, tar hon handen. Hennes bekymmer är att hon vill ha mer tid för att shoppa kläder och skor åt sig själv.. Ja mer säger jag inte.

Arreviderci!