Kärlekens matematik

Det finns ju inget exakt matematiskt tal på hur man ska skapa en god relation med någon men i de flesta fall tar det lång tid och det vill säga att antalet t = alltså tiden, är oftast är ett högt tal. Matte tycker jag är något otroligt osexigt, relationer behöver ju inte alltid innerhålla något sensuellt, det kan göra vissa mer intressanta och oberäkneliga många gånger. Det kan komma att bli en helt oförståliga lösningar på avbildningar och delmängder i olika familjer och anslag med olika anlag.

Skriver man relationer på Wikipedia kommer det såklart upp en massa matematik, menningar som del mängd av den cartesiska produkten mellan X och Y. Relation mellan två mängder. Men också avbildningar och väl-ordning. Mängd teorin. Vad är menningen med de? De tar mig tillbaka till gymnasiet då jag läste matte B och C och tyckte det var för jäkla tråkigt. Vad ska man med det till egentligen? Nu när jag kollar på de matematiska lösningarna inser jag djupet av talen. Allt i vardagen handlar egentligen om relationer. Kanske inte på samma sätt som i matte C men reflexiviteten av det hela, stämmer delvis.

Många bygger sin lycka på framgång och rikedom men ofta är det socialkompetens och förhållanden som är viktiga och faktiskt svaren till att må bra. Det innebär inte bara att ha en väl-ordning av en rad vänner och vara en del-mängd av en grupp människor, utan att också se deras och sitt egna värde.

Ensam kan vara stark och lycklig med en inre balans och förståelse av självkänsla och hur man kan göra sig själv glad. Det är oftast där det brister för många. Självkännedom, självkänsla, självförtroende, självrespekt.. Alla dessa självtal. Hur ska jag lösa detta? Jag märker hur påverkad jag blir av andra människor. Vissa kan beröra av att bara gå förbi, andra märker man inte ens, fast de stått och pratat i en timme, Hans ögonfärg? Ingen aning. Andras ögon drömmer du dig bort i, sjunker in i en dröm av hav och stränder där bara ni kan ligga och njuta av att höra vindens andetag i vågor som väcker fiskmåsars skratt. Plötslig gillar du romantiskmusik och sjunger i duschen. Sen står ni där och har lovat varandras samtid och framtid. Självtalen blir mindre och svagare. Du är med i Vi och vi ska hålla till döden. Elden ska matas med ved varje dag, mitt bland vardagsrutiner och viktiga samtal.

Måsten kommer upp. Hur du ska vara, du ska lyssna, förstå, vara en bra vän, älskare, mamma/pappa utan många egna val. Tiden blir ett race för att få in alla krav man har på listan, både på sig själv och på sin partner. Vad skulle hända om man skippar de onödiga kraven? Skapar relationer med lite mer frihet. Det går faktiskt att ha vänner att prata om vissa saker om och andra att dela andra talesätt med. Det är ju inte bara plus och minus, det finns ju även gånger och delat. Alla enheter har sina speciella egenskaper och betydelser, men ibland blir det väldigt krångligt när man lägger ihop de i samma beräkning.

Du, gånger jag, minus vi, plus oss, delat med två, dividerat med ett bråktal av dig. Svaret är: Funktionen av en relation mellan två gemener då substanser blir ett negativt tal och avbildningar.

Vällkommen till relationen! Nej nu måste det ju absolut inte vara så, jag önskar mig också en familj med gnabb och kanske en bråkdel av bråk, men mest att kunna känna ett lugn och tillit, du är inte perfekt och inte jag heller, men vardagen går och det är kul att ha det så.

Matte ger mig huvudvärk. Alla dessa uträkningar och att försöka hitta svar, lika bra att bara låta de vara oberäknade. Allt löser sig med tiden ändå och jag kan inte förstå varför jag sitter här och försöker lösa något som egentligen redan är ordnat i sig själv och matte slutade jag ju plugga för längesen. Ibland är det bra att bli påmind om vad värdet är av en riktigt bra relation och inte ta den förgiven som en jobbig ekvation.

 Lellie, morsan Jessie, Abba Tabish

Pumba och Nina fann varandra

Förebild/Storebror T.T

<3

Åsa, granne, vän, ex kollega! En gamling som fylde år :)

Jag och min cykel har en as bra relation

Min mamma, min vän! Vi myser i sängen

Jordgubbar från en vän/kollega = Bra arbetsdag

Women in War

Kollade om tidningen dimpt ned men icke, vad ska jag göra nu då? Klockan var 4:50 och av någon konstig anledning var jag klarvaken. Jag lyckades somna om. Vakna tröttare än innan, trots mer sömntid. Fick tillbaka mina tankar från gårdagen som gett många olika besked; förlängt kontrakt på Folke Bernadotteakademin och bortgång av en väns vän. En dokumentär som FBA anordnat, gav mig en större inblick; Hur tiden efter kriget, är ett krig.

Tid ska vara klasslös men är den alltid rättvis? Är tiden på Jorden en lyx eller en väntan på något större och bättre? Vissa kämpar för att överleva medan andra tar slut på sin tid självmant.

Jag är faktiskt inte rädd för att dö, men det är lätt att säga i trygghet. Kanske är man mer lyckosam som får en kort vistelse på denna planet, vem vet, jag är lycklig över att vara här och nu. Försöker fånga varje sekund och göra det bästa av alla situationer, för jag tror jag har en makt och kraft att själv styra hur jag vill må och vart jag vill stå om några år. Du styr ditt liv och har många egna krafter att förändra din framtid. Oftast kan det hjälpa med lite positivt tänkande och tacksamhet, men så är det inte alltid..

Resolution en film av Marika Griehsel, hade visning igår, den gav mig en bild av hur alla inte bestämmer sina öden som jag vill så gärna tro och hoppas. FBA hade ordnat sammanställningen och jag hjälpte till med att fixa mingel och bubbel. Filmen började med en spelning och livesång av Asha Ali, helt otrolig röst att tårarna klämde sig fram. Filmen grep tag i mig med en otrolig kraft. Den handla om kvinnor som blir sexuellt utnyttjade i länder där det varit krig. Bosnien och Kongo är framförallt de drabbade länderna. En dokumentär då du får resa genom minnen av övergrepp med trasiga flaskor som skurit upp mer än deras genitalier. Oförståeliga upplevelser, en vilja att hjälpa växer. Dokumentären gav inblick i många kvinnors vardag, som offer i verkligheten, de skrek och kände smärta, bad om hjälp, de kunde plötsligt skratta och omfamna varandra. Vi är kvinnor och vi håller ihop. Männen? Vart är alla män?

Jag ser männen som våldtagit som offer, de är otroligt svaga gestalter som tappat, stängt av och försvunnit i en maktkamp. Militärer som blivit beordrade att våldta, en skam. Jag hoppas de känner skam men antar att känslorna är så bedövade att det inte finns några tårar. Trotts deras fruktansvärda brott vill jag höra vad de har att säga, hur tänkte du? Varför är det i deras ögon okej att utföra något så förskräckligt? Vart är deras historia, Hero of war? eller sönder djupt in i själen? Det lönar sig inte bara att döma, det måste finnas en orsak något mer än skrämseltaktik, något djup att gräva i.



Kvinnorna har känslorna kvar och vilja att fortsätta leva. En svensk kvinna som blivit drabbad sa, ibland funderar hon om det hade varit bättre om alla kvinnor bara lagt sig ned och slutat kämpa, demonstrerat med uppgivenhet. Kvinnor är starka och det gör det acceptabelt för vissa män att utnyttja, övergripa och slita sönder deras kön i stycken. Jag kan inget annat en att lida för deras skull, lida för andra goda män som också blir drabbade och ses som hotfulla djur. Vi är en befolkning och livet är för värdefullt för att förstöras, liv tas som fästingar från en hund. Hat, hat, HAT! Vart är vi på väg?

Jag är på väg på fotbollsträningen, hur lyckligt lottad är jag inte! Vad kan vi göra egentligen sittandes från ett I-land för att hjälpa offer i ett U-land, vardagen går vidare här och viljan blir ord, men kraften av handling är svår.

Tid finns inte till att förändra en världsdel, för en flicka i Sverige. Hjälper det att jobba för myndigheter som försöker sätta kraft på handlingar, går det att göra mer på avstånd? Tänk vad media kan förmedla, men kan tiden att hjälpa till, fördelas, så vi på något sätt kan förändra och samleva..





Mandarin rehab

Mandarinklyftan slank ur handen och jag hann precis fånga den mellanbenan så den sprack och saften bildade en fläck, i ungefär i lagom höjd mellan bena på byxorna så det såg ut som läckares. Jag blir nog sittandes här ett tag. Tur att man inte har ett för aktivt jobb ibland. Nej nu får jag sluta upp att skriva om mina olyckor för jag har faktiskt lyckas med mitt Di Levande ett tag och mått riktigt bra, en smula pollen att gråta över men det fixar pillren jag tar.

Varma byxor, pryda med juice, så kan man ju också börja dagen. Ingen speciell dag för mig egentligen den 10 maj, (förutom att det är Åsas födelsedag, hipp hipp hurra!)

Jag tog cykeln på morgonen och njöt av solen och musiken i öronen. Trampandes i takt med andra cyklister med samma mål. Energin var på topp fast jag skulle på Rehab. Ja inte en sådan där Lindsay Lohan Rehab, utan för lillfingret. Sånt spännande liv har jag inte. Rehaben bestod av vickning av fingret som fick en liten strumpa (woho, rena julafton) pillren jag tar, är av svagt slag för att slippa klia ögonen röda. Tur det! Nu när jag äntligen kunnat spela fotboll igen, så höll jag mig så långt borta som möjligt från alkohol för söndagsmatchen.

Jag lyckades ändå gå på kalas utan en droppe promille att förtära. Så svårt var det inte när det var barnkalas.

Leona, som kommit hem från Grekland fyllde ju 1 år, så dit gick jag och rocka loss. Nej det var mest Leona som head banga den här gången. Så fort musik spelades for hennes arm upp och huvudet diggade fett. Sådan dotter, sådan mor, Jessica i gamla dar kanske. Jessie som är mamma till Leona har ju fått för sig att flytta till Grekland men är hemma en sväng nu och då passar man ju på att träffa radarparet.




Och där for handen upp



Resten av helgen var väldigt lugn och härlig med mat, lat och prat. Härlig fredag med middag med vänner från laget på fre. Mys och salad hos mor på lördagen. Söndagen var det dags att sparka igång dagen med match mot Huddinge.



Derby borta. Jag hade verkligen laddat för matchen med juice, gröt och ägg till frukost och det var nog tur det, när hettan påminde om en sommardag på Ibiza. Svett, slit och tårar. Inga tårar från mig (Pjhu!) men plötsligt skadade sig vår målis. Ännu en olycka pga gammal skada. Malin som var forward fick hoppa in, stabil och iskall. Jag fick äran att spela innermitt den här matchen och va kapten. Kände ett ganska så stort ansvar. Vi ska spräcka försvaret med bollar och fånga vinsten för div 3. Div 2 hade vunnit på lördagen och jag som varit sjuk och halvdan, var väldigt mån om att gå in hårt. Nu ska jag vara den som står upp. Lyckades faktiskt skada några motståndare den här gången, inte med flit men ändå med vilja att det skulle kännas att möta Abba Tabba. Svetten blev till salt och vi klev hem med en stark seger. 2-0, fast vi hade chansen att vinna med 7 mål till. Strålandes på cykeln hem bar jag och Tina bubblandes av, hon var minst lika glad som jag.

Mandrinattack





Sushi med njutning på balkongen och sen unnade jag mig lite vin på söder med vänner och bekanta. Helgen var fulbordad på många sätt och vis. Glad blir man iaf av nära och kära. I veckan vart jag överraskad med ett mandarinträd som hängde på dörren när jag kom hem. Fick ett samtal på morgonen om att jag skulle få blommor, "Vem kan det vara?" Funderade jag högt. Tydligen var det Pauls pilot som skickat den som tröst på såren, efter alla olyckor. Det tröstade verkligen och jag sken upp men tydligen kan mandariner också skapa trubbel i min lilla värld.

Rocka Billy



Stand up for your rights

Rymdens Valborg

Det är inte lätt att vara från rymden alla gånger...

Jag gav upp en tredje gång. Ni vet när man ligger och tänker nu kan inget mer hända, så ramlar taklampan ner i pannan. Ungefär så kändes det när jag blev sjuk efter jag precis hade blivit hel och fri från krämpor.

Det slog till efter en hård träning, då jag verkligen ville visa att jag ska spela i div 2. Kroppen var ju äntligen på min sida, allt satt iaf på plats, foten var bättre, handen är okej, (ser bara lite ”fin i kanten” ut med ett viftande lillfinger). Jag hann göra ett nickmål på träningen och springa av mig ordentligt, redo för helgens match.

Kommer hem och jag känner hur jag faller i bitar. Hals, öron, nos och ögon. Hjärnan nickade jag nog bort för jag hade inte många kloka tankar. Feberdrömmar och dräglandes i sängen i tre dygn. Drömmar om rymdvarelser och tokigheter. Knappt jag orkade gå till köket, allt smakade luft med halsont som eftersmak iaf. Kurer av alla slag. Chi Jang, citron med kokhett vatten, Ginseng, honung med varm mjölk, halsmedicin, Alvedon, vitlök, funderade på att ta Citadon men sparade de utifall att något annat skulle ske. Inte så konstigt att man känner sig som ett UFO med mina häxblandningar.

Jag verkar ju vara i den fasen av livet då allt faller i bitar, 25 år. Trodde ändå att jag hade minst 35 år kvar till ko-lapps. Efter flera dagars avslappning och ihop lappning av mig själv, lyckades jag kravla ur sängen, in i en klänning och iväg snörvlandes till Lisa.

Valborg: vintern rasar ut bland våra fjällar, kanske menar de snokar. För alla verkar ju allmänt trasiga i vårsolen. snön kom plötsligt tillbaka? Förkylningen kryper upp och pang så föll man ihop till ett orörlig sparv, drivans blommor smälta ned och dö. Så långt gick det ju iaf inte. Liv och lite energi har jag kvar och bara för att man är sjuk försvinner ju inte all min rastlöshet. Hos Lisa lekte vi lekar och jag fick vara Tomas di Leva vilket passar mig på mångavis. Vem ska jag tro på, tro på, tro på när, tro på när det är så här?

Jag har insett att jag måste vara mer harmonisk och lugn. Himlen ler i vårens ljusa kvällar, Ja precis så där glad åt livet och jag ska njuta av varje stund. Jag känner att nu börjar det vända, tredje gången gillt. Kanske har jag stått mitt kast nu och får hålla mig pigg nu i majmånad. Solen kysser liv i skog och sjö. Det är faktiskt sant att solen gör en så mycket piggare och gladare trotts feber och snor, så jag hoppas den syns snart igen.

Nu har pappa fixat min cykel och jag har redan börjat svira runt. Dags för byte, nu ska jag bli hälsosammare, ta hand om mig själv mer,  lite lugnare och mycket friskare! Om jag inte tror på mig själv, vem ska då göra det? Må Di Leva inom mig komma fram!

Snart är sommarn här i purpurvågor...

Annika Tirén?

Den fria viljan är en grundlag i rymden



Tomas Di Leva?


Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar…