Flyktningen som lämna prinsen

Det är med lite vemod jag lämnar mitt jobb och kontoret. Det står numera Bertil på dörren istället. Det var jag som bytte skylt. Konstig känsla när man ger sig av och någon annan ska sitta på ens plats och göra ens sysslor som på något sätt format ens liv, iaf ett tag nu. Nöjd går man vidare till nästa kapitel. Jag är inte längre en FBA:are.

Tar ett steg ut och andas in luften. Jag kan nu planera min egen tid. Studierna är det som ska prioriteras och det känns roligt att läsa. Speciellt när man har tid på sig.



Den här månaden har det blivit stressplugg, vilket leder till att jag snarare räknat på hur många sidor jag har haft kvar, än hur mycket jag egentligen förstod av texten. Tävlar med mig själv, jag hinner nog läsa 50 sidor innan träningen och 70 efter, ögonen svider och jag somnar bums efter 15 lästa sidor (då jag egentligen tänkte på glassen i kylen under 5 av de, tills jag gick och hämta en).



När jag väl är ledig får jag för mig att flytta på badkaret och städa ur hela lägenheten, vill inte plugga när det är stökigt. Den där filmen som jag har på datorn, den verkar ju vara så bra och lärorik kaaasnke ska se den ändå... Bra undanflykter och jag som trodde jag var fokuserad!



Jag har verkligen trivts på mitt jobb och med kollegorna men jag antar att livet går vidare. Det är en lättnad att sluta stressa. Sista dagen och Prinsen själv kommer till jobbet. Han var kanske inte på FHS för just lilla mig men jag låtsas det i min lilla flyktingvärld. Det blev iaf bullar och godis som avtackning + en medalj "I fredens tjänst" Ja jag lämnar i fred medarbetarbetarna. Vi ses nog snart ändå.

Nu ska jag återvända till pluggande, min blogg är tydligen också en undanflykt! Det var ju så länge sedan..



Skärpning!



Tack och hej!