- 22 grader, en bitande kyla som jag faktiskt tror kan äta upp själen hos vissa människor. Det är så kallt att man glömmer bort att vara artig i köer eller hälsa på människor för man vill helst inte ta av sig den lilla vanten, från den kalla bleka handen. Knuff hit och armbåge dit, tramp på kalla tår. Syns man ens i flocken, som vill hem till värmen? Fukten i ögonen blir till is om man att glömmer blinka (Jo sådant glömmer virriga jag) benen gör ont av kyla och träningsvärk. Jag hoppar fram som en pingvin på isen, blinkande som Phoebe i vänner. Av någon konstig anledning trivs jag helt plötsligt i detta svidande land, ja det svider verkligen när man kommer in i värmen. Jag känner någon slags värme av att ha min familj runt knuten och huttra ihop med vänner på något café med varm choklad. Jag kan erkänna att jag saknar Australien, Bondi, stranden, vänner, värmen, sol och fest men när dagen är slut och jag gjort allt roligt 25 gånger om blir saknaden alltid densamma, var är min lilla mamma? Jag låter väll som en 5 åring som tappat bort mamma på Ica, men så känner jag också ibland. Just nu känns det rätt att vara i snön, åka skridskor, sitter framför en brasa, ta varmbad, gå på bio, äta knäckebröd, promenera med hundarna, åka skidor, spela fotboll, gå på konstutställningar, hänga med bröderna å pappa och träna arselet av mig. I morgon ska jag kolla på en lägenhet, jag hoppas den är fin, nu behöver jag bara hitta ett jobb som jag trivs med annars får jag väll fara till Tunisien iaf och bli pirat igen.. Men sjön lockar mindre nu när min andra halva, Denise, inte kommer vara ombord och framför allt när krigsplan skjuter på demonstranter i grannlandet. Ja fortsättning följer, mörkret försvinner snart och bleka händer kanske kryper fram och nyper kylan i arselet, här ska ingen trampas på i minus 22..
Mimmi på äventyr
Vissa har iaf fuktiga ögon
Kanske skulle skaffat päls.. Vi ses i flocken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar