Two Worlds in One Mind: Mandarin rehab

Mandarinklyftan slank ur handen och jag hann precis fånga den mellanbenan så den sprack och saften bildade en fläck, i ungefär i lagom höjd mellan bena på byxorna så det såg ut som läckares. Jag blir nog sittandes här ett tag. Tur att man inte har ett för aktivt jobb ibland. Nej nu får jag sluta upp att skriva om mina olyckor för jag har faktiskt lyckas med mitt Di Levande ett tag och mått riktigt bra, en smula pollen att gråta över men det fixar pillren jag tar.

Varma byxor, pryda med juice, så kan man ju också börja dagen. Ingen speciell dag för mig egentligen den 10 maj, (förutom att det är Åsas födelsedag, hipp hipp hurra!)

Jag tog cykeln på morgonen och njöt av solen och musiken i öronen. Trampandes i takt med andra cyklister med samma mål. Energin var på topp fast jag skulle på Rehab. Ja inte en sådan där Lindsay Lohan Rehab, utan för lillfingret. Sånt spännande liv har jag inte. Rehaben bestod av vickning av fingret som fick en liten strumpa (woho, rena julafton) pillren jag tar, är av svagt slag för att slippa klia ögonen röda. Tur det! Nu när jag äntligen kunnat spela fotboll igen, så höll jag mig så långt borta som möjligt från alkohol för söndagsmatchen.

Jag lyckades ändå gå på kalas utan en droppe promille att förtära. Så svårt var det inte när det var barnkalas.

Leona, som kommit hem från Grekland fyllde ju 1 år, så dit gick jag och rocka loss. Nej det var mest Leona som head banga den här gången. Så fort musik spelades for hennes arm upp och huvudet diggade fett. Sådan dotter, sådan mor, Jessica i gamla dar kanske. Jessie som är mamma till Leona har ju fått för sig att flytta till Grekland men är hemma en sväng nu och då passar man ju på att träffa radarparet.

Och där for handen upp

Resten av helgen var väldigt lugn och härlig med mat, lat och prat. Härlig fredag med middag med vänner från laget på fre. Mys och salad hos mor på lördagen. Söndagen var det dags att sparka igång dagen med match mot Huddinge.

Derby borta. Jag hade verkligen laddat för matchen med juice, gröt och ägg till frukost och det var nog tur det, när hettan påminde om en sommardag på Ibiza. Svett, slit och tårar. Inga tårar från mig (Pjhu!) men plötsligt skadade sig vår målis. Ännu en olycka pga gammal skada. Malin som var forward fick hoppa in, stabil och iskall. Jag fick äran att spela innermitt den här matchen och va kapten. Kände ett ganska så stort ansvar. Vi ska spräcka försvaret med bollar och fånga vinsten för div 3. Div 2 hade vunnit på lördagen och jag som varit sjuk och halvdan, var väldigt mån om att gå in hårt. Nu ska jag vara den som står upp. Lyckades faktiskt skada några motståndare den här gången, inte med flit men ändå med vilja att det skulle kännas att möta Abba Tabba. Svetten blev till salt och vi klev hem med en stark seger. 2-0, fast vi hade chansen att vinna med 7 mål till. Strålandes på cykeln hem bar jag och Tina bubblandes av, hon var minst lika glad som jag.

Mandrinattack

Sushi med njutning på balkongen och sen unnade jag mig lite vin på söder med vänner och bekanta. Helgen var fulbordad på många sätt och vis. Glad blir man iaf av nära och kära. I veckan vart jag överraskad med ett mandarinträd som hängde på dörren när jag kom hem. Fick ett samtal på morgonen om att jag skulle få blommor, "Vem kan det vara?" Funderade jag högt. Tydligen var det Pauls pilot som skickat den som tröst på såren, efter alla olyckor. Det tröstade verkligen och jag sken upp men tydligen kan mandariner också skapa trubbel i min lilla värld.