Sista dagen på Si följdes med intervju på annat uppdrag. Jag hade inte fått svar än men var ändå så uppe i varv efter samtalet att jag kanske gjorde något lite förhastat.. Intervjun som pågick i en timma med två chefer stirrandes mot mig. Ja det var verkligen heta stolen. Varm och upprymd skutta jag ut efter en timmas grillning. Jag slängde i väg ett samtal till Aus, Denise. Fick då reda på vad min aus chef hade planerat. "Annika ska inom snar framtid till Italien" Pulsen börja slå, "men jag som har fotboll, vänner och nytt hem" tänkte jag högt. ville inte lämna familjen igen hela sommaren.. Av ren reflex slängde jag iväg ett sms om att jag inte är redo att att fara, det gör för ont att lämna nära och kära som ärlig förklaring.
Inget svar.
Jag insåg precis att jag sagt upp mig utan att vara säker på fall jag fått jobbet eller ej! Typiskt mig att slänga mig ut på djupt vatten! Mitt i allt var flytten klar och jag kände att jag för en stund kunde slappna av mellan match å träning. Då kom samtalet jag hade fruktat. Min chef. Eller ex kanske jag ska kalla det! Hans namn lyste på mobben ojoj tänkte jag innan jag svara. "Annika" hör jag i lureen. "so you can't go?" jag svarar lite bortledande men får tillslut fram att jag vill stanna. Oväntat trevligt svar får jag tillbaka men med en sista tjänst att utföra. Åka till Italien hämta registrationen från min vän Barbara och efter det lämna det i Tunisien. Deal! "can you go now?"
Om en timma?" äh nej! men i morgon!" Okej det blev ingen konsert som jag planerat med Hanna. För nu sitter jag på arlanda och far ännu en gång iväg till min andra värld.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar