Women in War

Kollade om tidningen dimpt ned men icke, vad ska jag göra nu då? Klockan var 4:50 och av någon konstig anledning var jag klarvaken. Jag lyckades somna om. Vakna tröttare än innan, trots mer sömntid. Fick tillbaka mina tankar från gårdagen som gett många olika besked; förlängt kontrakt på Folke Bernadotteakademin och bortgång av en väns vän. En dokumentär som FBA anordnat, gav mig en större inblick; Hur tiden efter kriget, är ett krig.

Tid ska vara klasslös men är den alltid rättvis? Är tiden på Jorden en lyx eller en väntan på något större och bättre? Vissa kämpar för att överleva medan andra tar slut på sin tid självmant.

Jag är faktiskt inte rädd för att dö, men det är lätt att säga i trygghet. Kanske är man mer lyckosam som får en kort vistelse på denna planet, vem vet, jag är lycklig över att vara här och nu. Försöker fånga varje sekund och göra det bästa av alla situationer, för jag tror jag har en makt och kraft att själv styra hur jag vill må och vart jag vill stå om några år. Du styr ditt liv och har många egna krafter att förändra din framtid. Oftast kan det hjälpa med lite positivt tänkande och tacksamhet, men så är det inte alltid..

Resolution en film av Marika Griehsel, hade visning igår, den gav mig en bild av hur alla inte bestämmer sina öden som jag vill så gärna tro och hoppas. FBA hade ordnat sammanställningen och jag hjälpte till med att fixa mingel och bubbel. Filmen började med en spelning och livesång av Asha Ali, helt otrolig röst att tårarna klämde sig fram. Filmen grep tag i mig med en otrolig kraft. Den handla om kvinnor som blir sexuellt utnyttjade i länder där det varit krig. Bosnien och Kongo är framförallt de drabbade länderna. En dokumentär då du får resa genom minnen av övergrepp med trasiga flaskor som skurit upp mer än deras genitalier. Oförståeliga upplevelser, en vilja att hjälpa växer. Dokumentären gav inblick i många kvinnors vardag, som offer i verkligheten, de skrek och kände smärta, bad om hjälp, de kunde plötsligt skratta och omfamna varandra. Vi är kvinnor och vi håller ihop. Männen? Vart är alla män?

Jag ser männen som våldtagit som offer, de är otroligt svaga gestalter som tappat, stängt av och försvunnit i en maktkamp. Militärer som blivit beordrade att våldta, en skam. Jag hoppas de känner skam men antar att känslorna är så bedövade att det inte finns några tårar. Trotts deras fruktansvärda brott vill jag höra vad de har att säga, hur tänkte du? Varför är det i deras ögon okej att utföra något så förskräckligt? Vart är deras historia, Hero of war? eller sönder djupt in i själen? Det lönar sig inte bara att döma, det måste finnas en orsak något mer än skrämseltaktik, något djup att gräva i.



Kvinnorna har känslorna kvar och vilja att fortsätta leva. En svensk kvinna som blivit drabbad sa, ibland funderar hon om det hade varit bättre om alla kvinnor bara lagt sig ned och slutat kämpa, demonstrerat med uppgivenhet. Kvinnor är starka och det gör det acceptabelt för vissa män att utnyttja, övergripa och slita sönder deras kön i stycken. Jag kan inget annat en att lida för deras skull, lida för andra goda män som också blir drabbade och ses som hotfulla djur. Vi är en befolkning och livet är för värdefullt för att förstöras, liv tas som fästingar från en hund. Hat, hat, HAT! Vart är vi på väg?

Jag är på väg på fotbollsträningen, hur lyckligt lottad är jag inte! Vad kan vi göra egentligen sittandes från ett I-land för att hjälpa offer i ett U-land, vardagen går vidare här och viljan blir ord, men kraften av handling är svår.

Tid finns inte till att förändra en världsdel, för en flicka i Sverige. Hjälper det att jobba för myndigheter som försöker sätta kraft på handlingar, går det att göra mer på avstånd? Tänk vad media kan förmedla, men kan tiden att hjälpa till, fördelas, så vi på något sätt kan förändra och samleva..