Vilsna Vägar

Efter jag sprungit i cirka 15 minuter kom jag fram till ett vägskäl. Åt ena hållet låg Lida andra pekade åt Paradiset. Utan att reflektera allt för mycket på namnen valde jag mot Lida. Jag sprang vidare och såg en sjö på håll, tänkte att jag hade nog lite koll på var jag var. Fortsätter jag bara fram kommer jag nog runt den och tillbaka till landet. Pappa hade gett mig en karta så jag inte skulle springa vilse..


Juste vilse, jag sprang så djupt i mina tankar att jag plötsligt kom på att jag inte riktigt hade koll på var jag befann mig. Optimist Annika sprang iaf vidare. Tankarna for åt Norge, ofattbar tragedi. Blickade mot sjön, vissa lyckades fly genom att simma ifrån galningen. En kille hade spelat död. Trotts att skotten snudda vid honom, höll han sig blixtstilla. Idioten hade skrattat när han sköt, sparkat på folk för att se att de var döda. Galningen som inte är ett galning för då blir han på något sätt in placerat i ett förstårligt fack. Han måste straffas! Jag höll på att snubbla på en rot. Är jag i Lida än? En kostig stig ledde till ett tomt hus. Oj här kanske jag inte får vara.. Vände och sprang tillbaka en bit. Det är väll aldrig försent att ändra sig. Jo det finns vissa vägval som inte går att radera. Hur kan man välja att bli psykopat? När försvann hans moral och förnufft? Massmördare och förbannelsen själv? Hans ”bok” lockar ju ändå att läsa. Min bror hade laddat ner den och läst till två på natten. ”Nu kommer alla tänka att jag är ett monster.. ”Hade han skrivit. Ja. Bott hos sin mor till 31 år ålder, är det skadligt? Ingen pappa nära, men ändå en bra uppväxt. Usch tänk på annat nu Annika, han är inte värd mina tankar och om boken blir bok vill man ju inte ge honom äran att man läser den. Men ändå..

Vart är jag egentligen? Kom fram till en bilväg. Yes en informationsplats. Jaha den var visst fel sjö jag sprungit vid, hamnat utanför kartan. Tänk vad lite man vet. För mycket semester gör än nog snurrig. Solsting från Spanien kanske ligger kvar. Jag vände. Blev plötsligt törstig. Kroppen kanske inte tål ett marathon efter alla kalas man styrt upp i sommarvärmen. Livet är ändå rätt bra, fatta hur lyckligt lottade man är att kunna springa vilse en dag och ha tid att sedan kunna vända och komma tillbaka till sitt trygga hus. Bada, läsa och äta blåbärspaj. Familjen. Vänner som lever och är glada. Oväntat snabbt gick det att komma hem igen. Mat på bordet och samtal om livet. Present – leva i nuet är bland det vackraste present man kan få. Lite lida leder alltså till mitt paradis, som ligger så nära alla hemskheter.