Annika Tirén



fredag 29 juli 2011

Seriösa människors visioner

Pusselbitar faller plötsligt på plats. Det känns som jag är på rätt väg och nu pratar jag inte om ett vägval vid en skogsstig utan min framtida vägval. Visioner är viktiga för mig. Kunna se mig själv i en situation/jobb eller tillfälle som passar och känns verklig.




Gick på intervju i veckan, hade sökt ett extrajobb att ha vid sidan om mina studier som börjar i höst. Newport, en inredningsbutik i NK med New-England stil (om det säger något) iaf en stil som jag gillar med varm elegans i trä men modern. Som en klassisk båt kan inredas.

Klev in i butiken och möttes av en stressad man med rosa randig skjorta. Han kika på mig över glasögonen och ner på min CV. ”Jaha och vad ska du bli när du blir stor?” småflinade han lite och sa. Jag antog att han syftade på mina breda, spretiga erfarenheter som var uppradade (och då hade jag tagit bort minst 50 % av störjobb som kändes oväsentliga). Blev en aning varm i stolen. Försökte att svara med ett så ärligt svar som möjligt och lyfta upp mina positiva drag i röran.

En timme gick och han frågade ut mig om min historia ungefär som om han försökte dissekera mig med alla slag verktyg. Gick därifrån med ett slags tro om att alla mina erfarenheter gett ett oseriöst intryck på folk. Att bara för jag levt så "mycket" jag kunnat, lever jag inte tillräckligt "lite" för att vara duktig på något specifikt. Vilket förmodligen stämmer i viss mån, men jag ångrar inte mina äventyr. Kände plötsligt en röra i min vardag. Hur ska allt bli med skola, jobb och fotboll?

Visionen var långt bort, ungefär som han stuckit hål på mitt hopp om att jag kan klara att studera seriöst i tre hela år. Luften gick ur som en sprucken ballong. Somnade 22:00..

..och vakande 8:20 dagen efter. Försovit mig. Det var ju moget Annika! Fortfarande trött hann jag till jobbet i inrusande med ”okej jag vet att jag är sist in” min och tid som inte var allt för sen men lagom för att skämmas en smula. Ett sms kom, jag hade fått extra jobbet med start i oktober. Ja! Lagom start till fotbollsäsongen är över och jobbet på FBA är slut, bra att kombinera med studier. Plötsligt kom visionen om att det kommer nog lösa sig och det har ju vart lite av mitt motto.
Planera inför framtiden, lev i nuet, så löser sig det mesta. Det gör ju det, vilken väg man än tar.



Ibland är det gott och bara slappa med pannkakstårta!



På väg..


Min nya vän Hans, lite barnslig får man väll vara.


Vackra Helle lägger bären på plats.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar