Annika Tirén



söndag 18 april 2010

Livets gångväg?



Ny badad och ren efter en helg på landet. Landet ligger tre mil från Stockolms innestad så jag vet inte om man får kalla det "landet"? Ibland blir ord väldigt diffusa..

Vad räknas egentligen som "landet"? Är det så fort du åker till ett hus som inte är utvecklat, (eller invecklat?) med för mycket teknik och där man måste gå ut i skogen för att kissa?

En annan sak, okej jag har lite ångest över min ålder och känner stress att välja rätt väg i livet, men när blir man egentligen "vuxen"? Är det när man hellre åker ut till landet än att man går ut och festar? Kanske är det när man fyller arton och själv får välja, men är det samma gräns för alla? oavsett bakgrund och uppväxt..

Det känns som att i vissa länder blir barn, vuxna väldigt fort, ska man verkligen stressa fram det? På uni fick vi läsa om hur viktigt det är att hålla kvar barndomen och att låta människor växa i sin egna takt.

Jag tror att utveckling alltid måste ske i balansgång med tid och att visdom kommer med åren men ibland så behövs en knuff och det kan göra ont att inse att man inte är så liten längre. Kanske lite för tung för att sitta på pappas axlar. Både för att värna om föräldrarnas hållning och hålla igång sin hjärnas muskel och inte bli förslöad av föräldrarnas kånkande på ens egna extrakilon.

Snart kommer kanske gränsen när föräldrarna måste bäras och bäddas till säng, är det vuxenpoäng?

Alla dessa frågor och ack så lite svar finner jag.. Är jag ung och dum fortfarande? Jag borde ju veta vad jag vill studera och "bli nått"!
Man läser tidiningen och diskuterar med familjen men blir man mycket klokare? Som min mor frågade fall jag visste vad biologisk mångfald egentligen är? Nu vet jag det.. Men ofta läser jag och accepterar ord i tidningen som jag egentligen inte alla gånger förstår, men går vidare utan att jag egentligen har blivit mycket visare.

Utvecklas man verkligen då? Ungefär som man tar förgivet allt man egentligen fått av föräldrarna, år efter år men tiden bara går och själv står man kvar och undrar när middagen är klar?

Så min slutsats är att man har utvecklas som mest när man vill åka någonstans som är som minst utvecklat, alltså landet(!) och se biologiskmångfalld på nära håll och komma ihåg var man egentligen förstår utan att fråga föräldrarna om svaren..

Förstår ni?

(Biologisk mångfald = Variation i naturens olika arter)

1 kommentar:

  1. Åh, min underbara Luffy, dotter och vän. Jag känner mig så glad när jag läser dina filosofiska tankar och för att du vill skriva och utveckla dem! Jag vet ju hur viktigt skrivandet kan vara för ett vuxenblivande. Och då menar jag vuxen i att tänka självständigt och våga gå sin egen väg i tanke och handling.

    SvaraRadera