The Little Secret

Då var sommarlovet över. 5 dagar av sol, kickat boll, grillat och bara njutit. Egentligen var det ju bara påsk men det gör det ju helgen ännu bättre att veta att sommaren väntar. Det känns i hela kroppen att våren slagit in. Då menar jag inte bara i näsan och ögonen där pollen härjar för mig men också i magen där ett glädje pirr hoppar runt. Svårt att dölja att man är solen själv och skapar nya minne varje sekund men pollen trycker ner mig på jorden och faktiskt så är jag lite trött på mig själv just idag. Hur ska jag fånga någon annans intresse av att läsa mina tirader när jag inte är ett dugg intresserad av mig själv just i denna stund?

Mycket har hänt men varför skulle någon vilja höra om mitt första dopp i Sverige eller mina hemligheter?

Började iaf långhelgen med att lämna min dagbok på ett kafé på söder och avslutade helgen med att lämna plånboken på en parkering. Hur många hemligheter kan man då ha kvar?

Ja jag skriver dagbok eller jag kallar den min lilla lila bok. Den behöver inte ens vara lila men min första lilla bok var det och jag fick den av Stefan, han med hästsvans och rockstil.

Han var kamratstödjare på Bergholm, där jag gick i skolan som tonåring. Det var den där Savann och Buffalos tiden då det var grymt coolt att snatta och slåss. Jag var nog förvirrad och ledsen över saker men ganska lugn och hade många vänner av olika slag. Lyckades hålla mig precis på gränsen mellan bråkstakar och filbunkar.

Stefan kollade igenom mig, ja han såg i ögonen att jag hade så mycket som pågick att han gav mig en liten lila bok. ”Skriv, vad du vill, hur du vill. Spy ut dina känslor, skriv inget alls” Jag med två skrivsnillen till föräldrar var väl medveten om hur många fel jag gjorde men spärren som funnits tidigare försvann och plötsligt vart det befriande att skriva fult. Jag kladda och rita å skrev.



Licence to Kill



Jag visste inte att jag startade ett beroende. Plötsligt köpte jag bara fler och fler skrivböcker och slarva runt i de så mycket jag bara kunde. Det jobbiga inom mig försvann och nu skriver jag fortfarande allt jag vill och kan.

Det blir många ”darlings” ibland. Darlings är ju det absolut förbjudna i skrivarens värld, men bloggen är väll lite som min utvecklade lilla lila bok och då får jag väll älska eller hata mina darlings så mycket jag vill.

Jag har licence to kill and love och det känns ganska bra en varm sommar dag som denna. Fick tillbaka plånkan så snabbt att jag inte ens hann förstå att den var borta men dagboken är nog kvar och det förgyller nog någon annans dag. Kul om någon läser mina tirader iaf, kanske är de mer intressanta att läsa när de anses hemliga och bortglömda. Jag kallas ju kossa, mest för jag är så kolosalt klantig. Usch vad glömsk jag börjar bli men vissa minnen finns kvar och Stefan har gjort min dag många dar.

En ko har många sidor..

Baksidor

Framsidor

Delade sidor





Solsidor