Two Worlds in One Mind: Peace Love and Understanding

Fredag och jag jag känner mig tillfreds med jobb, fotboll och till och med gipset. Jag jobbar ju nu för en myndighet som arbetar för att skapa fred i världen. Jobbet är varierande och jag har kommit in snabbt, saker händer och lite jobb har jag men det är inte riktigt lika fullfart som på båten Ram. Bilder håller känslan kvar av upplevelserna på båten, många minnen väcks till liv. Plötsligt får jag ett samtal från min förre högsta chef, Ram själv, (mitt i allt pappersarbete på nya jobbet)

"Aaaannnnika" hörs i andra änden.
"Paul!" Jag blir plötsligt väldigt glad.
P - "I miss you! How aaare you?"
A -"Im good Paul, I miss you too!"
P - "How is your father? and your hand? I heard your not coming with us, look after yourself and him!" Paul är som vanligt genuint vänlig och omtänksam.
A- "I will Paul! I´m sorry I can come.."
P- "Not a worry, we come to you! Me and Sam and Chris can go to sweden this summer and visit you"
Jag skrattar
A- "Yes you should"

Även om jag har lite svårt att se honom landa med sitt jet-plan i Stockholm och hälsa på mig i min etta i Högdalen, känns är det roligt att leka lite med tanken. Han är faktiskt en otrolig person, vi skrattade ofta. Han har lyckats gå från en vanlig kille som växte upp på en bondgård, till att tjänat miljarder, jag anser att det är mest är pga bra relationer. Hans motto är: Work and Pray. Sysselsatt är man om man jobbar för Mr Ramsay men du får också en känsla av en tillhörighet och förmåner som är otroliga. Chris kommer plötsligt in i andra änden

C-"We swaped you for Natalie Imbruglia"
Jag vet att hon är en vän till Paul och hon har varit med vid olika tillfällen, jag blir plötsligt lite avis
A-"She can piss off!" "Haha"

Vi pratar vidare och det känns bra att känna att vi fortfarande är goda vänner.

Vi får se om jag får fin besök i sommar, men det är nog mest snack. I morgon blir det iaf väldigt fint folk i min etta då jag ska firar min födelsedag, som nu har hållit på i en vecka. Jag klagar inte! Tyvärr är många upptagna, sjuka, bortresta så det blir endast en lite skara som får dricka sangria på plan 7. Roligt ska det bli, sen måste jag införskaffa mig skum till armen min, så jag kan lira match i helgen. Mycket ska ske.

På måndag far jag iväg till Enköping en sväng för att ta emot Utriket Departimentets chefer på ett event som heter Viking, där myndigheter från hela världen är med och spelar som ett rollspel, då det är krig i Sverige. Vi får hoppas på fortsatt fred men det är ju bra att vara förberedd.

Viking är ju också ett smeknamn som jag fått av min gamla kollega Miles, Pauls pilot. Får se om de faktiskt hälsar på "The Swedish Viking" i Sverige, fredens land.

Mot sjukan