På vägen till jobbet möter jag en hemlös, han står med en smutsig lång kappa, en utsträckt hand och luktar gammal öl. Smälter nästan in i T-baneväggen. Jag mår illa när jag kollar på honom. Tycker synd om honom, och går förbi, precis som de andra dagarna jag sett honom. Kanske i morgon, tänker jag för mig själv.
Går vidare förbi Sibyllan. Kommer på att jag glömde min matlåda hemma. Där sitter en väldigt tjock tjej och väntar på att tjorren ska öppna. Går vidare. Mat, är det något slags beroende tro? Vid Lindex som snart ska öppna, står en vacker klump av barnvagnar och mammor. Alla med gamla Lindex plastpåsar redo att återanvändas, eller kanske ska de lämna tillbaka något. Förmodligen ska de shoppa loss på REAN av barnkläder. Barnen har alla randiga mössor och namnskylt på sina vagnar. Kanske är jag avundsjuk. Barn är säker kul att ha. Kanske man ska skaffa sig en sådan. Det verkar ju inne nu. Går in på Drottning Kristinasväg och där sitter byggarbetarna och röker. Det kanske bara är något socialt, inte alls beroendeframkallande.
Alltid tänkt att jag har lätt för att fastna i något, rökning, spel, mat, sprit, shopping.. Vad vart det tillslut? Kom på att jag är för lätt uttråkad för att göra samma sak. Eller? Suttit och spelat Alfapet (Wordfeud) hela veckan, efter en sommar, fylld med fest och shopping, ett normalt liv, alla andra gör ju också det så…
Alla andra, så typiskt mig att man skyller på DE. Jag var tvungen att köpa de här conversen för alla andra har ju ett par, eller innan alla andra har detta par.. Sverige, det gäller att ligga först och allt blir så extremt. Vi är ju lagom, men det är ju i en flock av extremister. Vi ska vara bäst på de mesta, ha roligast och dricka fett, ha världens roligaste liv med bilder på facebook och resor.
Jag är där, jag spelar wordfeud och är med i svängen, shit va hippt. Jag kan nästan inte sluta pilla på min mobil numera. Socialt eller beroende? Here we go again! Måste man bestämma sig? Kan nog vara både och. Jo men det är ju illa. Vill ju klara mig utan mitt spel ett par dagar.
Där dog mitt batteri, Fan hur ska den här dagen gå? Fortsätter gå mot jobbet. Kliver in och hälsar på receptionisten som nästan maniskt ser på film dagarna i enda, varvandes med rökning och snus. Kliver upp och in i rummet. Det första jag gör är att sätter på datorn för att försöka ladda ner mitt favvo spel. Gissa vilket? (WF). Förlorar? Det kan väll hända.. Blir varm när jag inser att spelet inte går att ladda ner. Okej dags att vara lite social på fejan kanske…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Du är en känslig iakttagare, både utåt mot omvärlden och inåt mot dig själv och vad du gör av din dag.
SvaraRaderaKan inte avhålla mig från ett faderligt: Var rädd om dig! Eller som titeln lyder på P1:s fina följetong (av Vilhelm Moberg): "Din stund på jorden".
Det är ingen liten stund, och det är ingen anledning att jaga vilset efter något som av andra anses så oerhört viktigt eller värt att uppnå. Men ändå är det just "en stund" vi äger och har att förvalta.
Lev efter dina bästa stämningars längtan!