Annika Tirén



måndag 18 april 2011

Halvdan frihet

Friheten varade i en dag. Plötsligt kunde jag öppna burkar och tvätta min högra armhåla, det var nog på tiden efter fyra veckor! Tur att man har badkar.. Jag förstod nog inte min frihet eftersom jag fortsatte att göra allt med en hand, kanske också för lillfingret är ömt och orörligt.



Jag slet och drog bort gipset med egna verktyg. Slängde det i soporna. Jag hade blivit så fäst vid gipset så att jag lite senare, för en sekund fick för mig att min arm låg i soporna, när jag öppna luckan igen. Armen är kvar och den kändes otroligt lätt efter en mån släpandes.

Seriepremiär för div. 3 och jag kände mig glad och pigg efter jobbet, som mest blev kafferaster med oväntat besök. Riktiga Gevalia moments. Matchstart och vi var urusla. Djurgården lekte med oss, vi tittade mest på.


Slutet av första halvlek fick vi igång spelet men då var det paus. Andra halvlek, med ganska rörig början, var irriterande. Långboll från Djurgården och jag ska hoppa upp i närkamp. Hoppar och landar på vristen med ett knak. Jag som inte skrek när handen fastna, skrek nog för den nu också. Kände smärtan på en gång och låg och hojta "IS OCH TRYCK NU! stor bölade. Inte igen! I mitt huvud såg jag hela mig som en gipsad zombie.



En timme tog det innan jag var någorlunda normal. Ville bara hem! Ensam fick jag tydligen inte vara eftersom jag var så upprörd, min vän Malin kom med mig hem och lyssna på mina bittra ord. Sen blir det pappas tur att vandra över och laga middag till 12 på natten. Somna tillslut en sväng.


Dagen efter for vi till sjukan. 10:00 var vi på plats och hoppade därifrån 16:00 med blandade känslor.


Min fot var inte bruten! Ligament var av och stukningen var rejäl men röntgen visade att benet i handen vuxit fel och operation behövs. "Kanske kan vi flytta benet nu och så får du ha gips i 3 veckor till" Jag som tycke det var en väldigt dålig idé, att gipsa igen klaga och antydde att det skulle vara svårt att gå med kryckor om handen var gipsad eftersom de båda är på vänstersida. Doktorn lyssna men ville ändå försöka flytta på benet. Efter en spruta som gick igenom handen(!) Jag kände hur nålen gick rakt igenom och blod kom ut på andra sidan, "AJ DET GÅR IGENOM!" Skrek jag "JO men det ska det göra.." Sa doktorn nervöst men bedövningen gick ju rakt ut så när doktorn försökte klicka benet på plats gjorde det ont som satan. Lite halvdant gjort måste jag påstå men ändå lite glad att han inte lyckades sätta benet rätt, så jag slapp gips.



Pappa fick ta lite smällar av mig den dagen, hade så svårt att kontrollera mitt humör, det kändes nästan som en liten djävul satt på vänster axeln. Operation blir det alltså lite senare om en månad kanske. Jobbet undrar nog lite vad jag egentligen pysslar med när gips och bandage har blivit lite av min image..

Lördagen kom och jag blickade bort mot mina kryckor i tro om att det kommer vara jobbigt att hoppa dit men icke, jag trodde nästan att jag drömde. Foten är blå och svullen men jag kan gå! Ängeln på höger axeln måste kommit fram under natten. Okej jag flög inte fram men kunde ändå smyga utan smärta. Jag var så lyckligt, solen sken, Heddi fyllde 25 och kändes som jag var i en Carlsberg reklam hela helgen. Problamby the best body in the world. I alla fall höger halvan..


1 kommentar:

  1. Det gör ont i en själv när du beskriver hur ligamanten går av under matchen, och när läkaren försöker behandla din skadade hand. Måtte du vid det här laget vara snudd på frisk...

    SvaraRadera